Uppstigning klockan sex. En halvtimme senare har Meja Berger och hennes grupp bäddat sängarna och klätt på sig uniformerna. Därefter morgonträning. Efter frukost städar de logementet och ställer upp för inspektion. När Meja gjorde sin prao var det så de flesta morgnar såg ut. Disciplin, ordning och reda präglade dagarna på Blekinge flygflottilj.

Vi träffar Meja hemma i Ankarsrum några dagar efter att hon kommit hem från sin lite ovanliga praovecka.

– Jag visste inte ens att man kunde göra prao i det militära. Vi fick en lapp i skolan och jag kände för att göra något annorlunda.

Artikelbild

| Meja klädd i uniform.

Tidigare hade hon varit på en förskola i Ankarsrum och på Gamlebygymnasiet.

Pappa Fredrik Johansson berättar att Meja kom hem och viftade med lappen från Försvarsmakten.

– Hon frågade om hon fick söka och jag tyckte absolut att hon skulle göra det. Hon är nyfiken på nya saker, säger han.

Meja blev antagen och framför sig hade hon fem dagar på F 17 i Ronneby som är ett av fem förband i flygvapnet. Totalt var det tio tjejer och tio killar som släpptes av utanför militäranläggningen.

Artikelbild

| Alla saker förvarades i skåp.

– Det gick fort, vi han knappt säga hejdå till föräldrarna, innan ett befäl kom och hämtade oss. Det var nervöst i början, vi kände ju inte varandra.

Ungdomarna delades in i grupper om fem, killar och tjejer blandat, och förmiddagen gick till samarbetsövningar. Sedan hämtades uniformer och väska ut från persedelförrådet och gruppen gick vidare till logementet. I sovsalen stod två våningssängar, en enkelsäng, klädskåp, ett bord och några stolar.

Artikelbild

– Först kändes det lite konstigt att jag skulle byta om och sova i samma rum som killar. Men efter ett tag var det inget märkligt med det.

Bland det första gruppen fick lära sig var att bädda sängen.

Artikelbild

| Lakanen skulle sträckas ordentligt. Det var noga med bäddningen.

– Det var väldigt viktigt att lakanen var ordentligt sträckta. De var noga och strikta med den saken. Jag sov jättegott, med en handduk instoppad i örngottet.

Försvarets kudde var lite tunn och hård, tyckte Meja.

Artikelbild

| Meja är nöjd med valet att testa det militära under sin prao.

Mobilen fick de inte använda dagtid, till en början i alla fall. Den låg nedpackad till kvällen. Därför dröjde det innan Meja kunde skicka meddelanden hem till familjen.

– Jag försökte hålla dem uppdaterade så gott det gick.

Andra dagen var det uppstigning klockan sex, bäddning, städning och visitation.

– Det skulle vara kliniskt rent nästan. Vi rengjorde golvlister, sopade och moppade. Och det fick inte vara några rynkor på lakanen. Jag drog i dem rejält.

Den dagens övning hölls i skogen där gruppen byggde en bivack, ett vindskydd, med granris.

– Vi använde kniv, såg, yxa och rep. Vid inspektionen sa ledarna att vår bivack blev lite för stor. Man ska ligga tätt ihop för att hålla värmen. Men de sa att den var bra för att vara första gången.

Lunchen bestod av frystorkad mat som blandades med vatten.

– När maten kom i kontakt med vatten blev det en kemisk process som gjorde att den blev varm. Det var inte så gott, men är man hungrig så äter man.

Resten av dagen var det överlevnadsgenomgångar om vad man ska tänka på för att klara sig ute i naturen. På kvällen fanns det tre filmer att välja emellan.

– Vi kollade på Top Gun. Vi skulle ju till flygplanen nästa dag, så vi tyckte det var en film som passade bra.

Dag tre började precis som dag två. Med ett tillägg.

– Vi fick testa b.r.a.k. Det är en morgonrutin då man värmer upp kroppen. Brak står för bål, rygg, armar och knän.

På helikopter- och flygförläggningen fick ungdomarna komma nära både maskinerna och människorna som arbetar med dem. De fick kika in i helikopterns motor, i hytten på Jas 39 Gripen och se robotar på nära håll.

– Det var häftigt att se flygplanen och de kraftfulla motorerna i verkligheten. Och det finns mängder av yrken. Några av oss testade flygsimulator och att åka ner för brandstång. Men jag är lite höjdrädd, därför stod jag över.

Femte och sista dagen på förbandet ägnades åt att lämna tillbaka uniformen och storstäda. Gruppen som hade ätit, arbetat och bott i hop dygnet runt svetsades samman.

– Ja, vi blev en väldigt tajt grupp.

Meja säger att hon är nöjd med veckan. Det roligaste tyckte hon var besöket på flygplatsen. Det som hon upplevde som mindre bra var väntan.

– Vi inväntade andra, väntade på att alla skulle stå i ordning, väntade på att börja. Men det är kanske bra att träna tålamodet.

I framtiden kan Meja tänka sig att testa det militära.

– Men inte inom flygvapnet, jag är som sagt höjdrädd. Jag har bara sett den här delen och det finns ju många andra förband att titta närmare på.