Tankar inför advent

Vi pyntar inte nåt direkt utomhus som en del gör utan jag håller mig inomhus. Tur är väl det för troligtvis skulle jag gå bananas och grannarna skulle bli tokiga på oss. Säkert blir jag som pappan i julfilmen ”Ett päron till farsa firar jul”.

Jag minns när jag var liten och mamma sprejade falsk snö på köksfönstren. Det var långt ifrån lätt att få bort sen, men fint var det. Är en dålig fönsterputsare så det har jag ännu inte gett mig på och så lär det nog fortsätta.

I år ska det bli spännande och se om vi hittar tösernas minigranar. Köpte dem för två år sedan och de pyntade dem med små domherrar och hjärtan, men förra året hittade vi dem inte alls. Trots att maken letade precis överallt. I år får vi gå djupare in under trappen, för det är där de borde vara. Spännande, vem vet vi kanske hittar något annat som är undanstoppat.

Jag har lovat att inte köpa flera julsaker nu, men ibland är det svårare än svårt att avstå. De finaste sakerna vi har är ändå de barnen gjort. De kommer alltid fram och pryder sin plats väl och jag blir varm i hjärtat var jul. Lite sneda tomtar och lurviga smällkarameller i all sin glans.

För tre veckor sedan gjorde jag lite lussekatter. Tidigt tyckte maken, men dottern Rode och jag tyckte det vara alldeles lagom i tid. De har redan ätits av och min svärmor fick fikabesök av mig och maken med färskt lussebröd samma dag. Alla tre njöt av saffranssmaken som spred sig i munnen. Resten ligger i säkert förvar i frysen. Fast julmusten är strängt förbjuden, i alla fallföre advent eller lucia.

Minns när jag var liten och pappa och mamma köpte hem drickabackar till jul och förvarade dem i matkällaren. På den tiden drack man inte dricka till vardags som man gör nu. Det var högtidligt att få gå ner och välja precis vilken dricka man ville. Hade man flinka fingrar kunde man sno åt sig en extra julgodis som låg där på hyllan. Så länge inget syskon såg när man norpade så klarade man det i smyg. Fast säkerligen visste pappa och mamma om det men inget sa.

När jag ändå erkänner kan jag ju avslöja att mamma hade sina goda julkakor i frysen. Tyst öppnade jag frysen, tog ett par kakor och skakade lite på burken så att det inte skulle synas. Ack så goda även om samvetet grusade smaken lite ibland, fast bara tills nästa kaka tjuvades.

Undrar om mina tre syskon gjorde detsamma? Sanningen är att jag nallat även av mina lussekatter i frysen. Fast tar de slut är det ju bara att baka igen. Lätt att göra med en maskin som gör knådjobbet.

I slutet av oktober hade jag så mitt efterlängtade kafferep. Tänk att det blev precis så som jag önskat. Alla som ville tog med sig med kaffebröd. Så mycket gott vi dukade upp och så roligt det var. Det ska jag göra om snart igen. Ni skulle bara se korten jag tog på allt gott, det är så att snålvattnet rinner till.

Önskar er alla en riktigt fin advent, med eller utan must och lussekatter.