Ewa: "Lekte vi mera förr?"

Som jag tidigare skrivit sÄ Àr jag född och uppvuxen i Kisa. Jag bodde dÀr tills jag var 18 Är. SÄ mÄnga minnen jag har dÀr ifrÄn som jag bÀr nÀra mitt hjÀrta.

Foto:

Bostadskrönikan2019-04-13 15:56

TÀnk sÄ mycket vi lekte utomhus pÄ den tiden. Vi var mer ute Àn inne. I dag kÀnns det som om barnen gör tvÀrtom.

Jag Ă€r uppvuxen pĂ„ Plantgatan, en Ă„tervĂ€ndsgata som grĂ€nsar till hage och grusvĂ€g mot skogen. Jag minns hur jag och ett par barnbarn till vĂ„r granne lekte ”Lilla huset pĂ„ prĂ€rien” i hagen. Vi hade sĂ„ roligt, maten bestod av blommor och vĂ€xter, harven av en stor pinne, sĂ€ngarna av berget och hĂ€star, kor och grisar fanns i fantasin. Endast den satte stopp för hur leken skulle lekas.

Tillsammans med Linda, en av mina bĂ€stisar som bodde pĂ„ samma gata som jag, lekte jag hĂ€st och hĂ€stskötare borta vid vĂ€ndplanen som hos oss alla kallades ”granen” dĂ„ det fanns en stor gran dĂ€r. Inte behövdes det en massa saker till att leka, bara en god fantasi vare sig man lekte ensam eller flera.

TÀnk vilka fina minnen vi skapade pÄ Plantgatan. Linda och jag cyklade ofta ner till biblioteket dÀr vi försvann in i böckernas vÀrld. Jag minns Ànnu hur det doftade i deras kÀllare dÀr barn- och ungdomsböckerna fanns. DÄ hade man inga problem att cykla dit man skulle. Bara att slÀnga sig pÄ hojen och dra i vÀg.

Jag var Àven med min ena kusin och red under en period Millingetorp utanför Kisa, dit det vÀl var cirka fem kilometer. PÄ vÀgen dit fanns en uppförsbacke. VÀldans lÄng och trögcyklad backe precis innan stallet men det hindrade oss inte frÄn att fara dit. Ville man dit sÄ var det bara att ta cykeln Àven om man hade turen att ha skjuts i bland. Backen var som roligast pÄ hemvÀgen förstÄs. Det gick i ett huj nerför, hÄret stod pÄ Ànda och fladdrade fritt i vindens drag.

Jag minns en sommar för lÀnge sedan dÄ det pÄ SVT:s sommarlovsmorgon visades hur ett gÀng barn byggde en massa kojor i skogen. DÄ gjorde vi ungar pÄ gatan och gator omkring samma sak. Det hamrades och spikades i mÄnga dagar. SÄ kul vi hade och vilken kompisanda det blev. Undra om inte sÄnt Àr i förgÄngen tid? Fast jag hoppas att barn av i dag fÄr idéer frÄn sina förÀldrar hur man kan leka utan dator och mobil i handen.

Allt Àr inte av ondo med dataspel eller mobilanvÀndning. Man kan lÀra sÄ mycket nyttigt av det, det vet jag, men naturupplevelser och frisk luft fÄr man endast utomhus. Jag blir sÄ glad av att ena dottern Àr utomhus med sina kompisar. De cyklar, sparkar boll, spelar basket, leker kurragömma eller gÄr bara runt och pratar lite. DÄ gör det inget om stunden vid datorn blir lite lÄng.

Jag och maken brukar prata om vad vi gjorde som smÄ, det kan lÄta som om vi levde för hundra Är sedan. Nu Àr det ju inte det, lekarna har bara förÀndrats med tiden. En del kanske till det bÀttre men en del har försvunnit och blivit till det sÀmre för barnen och deras fantasi. SÄ vi förÀldrar har en uppgift att dela med oss av vÄra minnen sÄ kanske barnen fÄr nya idéer om vad de kan hitta pÄ att göra utomhus som kanske inte krÀver sÄ mycket saker utan bara mycket fantasi. Nu Àr ju vÄren hÀr sÄ att vara ute kan locka oss alla till bÄde lek och skratt.

Krönika

Ewa Ärlebrant
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!