Arbetet på Barracuda innebar resor världen över när Göte ansvarade för att få igång produktion i allt från Kanada och USA, till Indien, Australien och Japan. Många resor har gått till USA, där han räknar att han har varit omkring 65-70 gånger.

– Så fort barnbarnen fick se ett flygplan pekade de uppåt och sa: ”Där är morfar”, säger Göte.

– De hade förstått att jag reste mycket i mitt jobb.

Artikelbild

| Familjen har varit på många resor tillsammans. Göte har förstås velat visa upp några av de spännande platser han besökt i jobbet.

Jobbet tog honom ifrån familjen både längre och kortare perioder. Just därför blev tiden han kunde tillbringa hemma extra viktig.

– När jag har varit hemma då har familjen stått högst. Då har vi ägnat oss åt saker där vi kunde vara tillsammans.

Till exempel ägnade de sig åt orientering. Både Göte, hustrun Asta och de två döttrarna orienterade så det blev en familjeaktivitet.

– Det förenade familjen och en gång i tiden sprang vi mycket femdagars.

Artikelbild

| Göte, till vänster, visar upp ett av Barracudas kamouflagenät. Exakt tidpunkt för fotot är inte angivet, men det bör ha varit i början av 80-talet, innan huvudkontoret förlades till Laholm.

Göte Nilssons liv började på en gård utanför Torsås. Hans föräldrar var lantbrukare och mycket religiösa. Göte gick i sjuårig folkskola innan han, precis som sin något år äldre bror, började jobba på gården.

– Ville man läsa vidare så var det realen, men läraren tyckte inte jag hade läshuvud nog. Dessutom visste jag ju att mina föräldrar behövde hjälp på gården.

Artikelbild

| Att göra Barracuda teknologiskt och komersiellt ledande i världen var Götes mål, något som han uppnådde innan han slutade som vd 2002.

Tiderna var tuffa och även om familjen inte precis var fattig, så fick de hålla i pengarna för att få det att gå ihop.

Götes mor ville att han skulle ta över gården så småningom, men hans far tyckte att han borde satsa på ett framtidsyrke i stället. Några mil från hemmet fanns en svets- och smidesverkstad där Göte fick gå som lärling.

Artikelbild

| Även här är åldern på bilden oklar, men här ser vi en ung Göte någon gång i början av karriären på Barracuda.

– Smeden hade en modern verkstad med både elsvets och gassvets, fräs och svarv. Dessutom smidde han och skodde hästar.

Lönen var blygsam, mer en symbolisk summa än en riktig lön.

Artikelbild

– Men det var inte för lönens skull jag var där, utan för att lära mig yrket. Jag fick väl en 15 kronor i veckan till att börja med och sen fyllde han på med en femma när han kände för det, skrattar Göte.

När det var ett gäng ungdomar från trakten som bestämt sig för att åka ner till Volvofabriken i Olofström för att jobba följde Göte med. Tillverkningen av Amazon var i full gång och Göte kom in på den linan, där han bland annat satte ihop karossen genom punktsvetsning. Gänget med grabbar från Torsås tröttnade efter ett tag och Göte följde med dem tillbaka. Han fick jobb på en mekanisk verkstad i trakten, som sedan flyttade sin verksamhet till Mönsterås och Göte flyttade med.

– På den här tiden, på 50-talet, bodde man inneboende. Sen fanns det sådana här mjölkbarer, där man kunde äta både frukost, lunch och middag.

Företaget flyttade vidare till Linköping och Göte följde med.

Sedan kom kallelsen till militärtjänstgöring som blev på Skånska pansarregementet i Hässleholm.

– Då fick jag köra stridsvagnar och det var riktigt, riktigt roligt! Jag har alltid varit intresserad av maskiner och motorer.

Efter militärtjänstgöringen fick han jobb på en bilverkstad i Bergkvara och ägnade fritiden åt att spela fotboll.

– Men så sparkade jag av benet. Jag fick gå med gips ganska länge och kände att jag var tvungen att göra någonting. Jag började läsa in studier med realskolekompetens på Hermods och plötsligt var det roligt att studera igen.

Han fick nys om en utbildning till arbetsledare på Malmö tekniska institut, en ettårskurs, sökte och kom in.

– Alla andra skulle bli ingenjörer. Det var roligt och bra gick det, så jag tänkte att eftersom alla andra skulle bli ingenjörer och det gick lika bra för mig i skolan, så kunde jag också bli det.

Men då behövde han läsa på ett läroverk. Valet föll på Karlskronas högre tekniska läroverk.

– Jag blev ingenjör lite av en tillfällighet, precis som det är med livet.

Efter avslutad utbildning stod arbetsgivarna och väntade på att få anställa, bokstavligt talat. De flesta blev rekryterade omedelbart efter examen. Göte valde Lindås och pumptillverkning.

Men redan innan dess hade han hunnit träffa sitt livs stora kärlek, Asta. Det var under sommaren, när han arbetade på ett företag i Kalmar som servade lantbruksmaskiner.

– Det var mitt första jobb med avtalsenlig lön och jag använde en del av pengarna för att laga tänder och för resten köpte jag en dammsugare till min mor. Familjen har alltid varit väldigt viktig för mig och mina föräldrar hade gett mig så mycket, så jag ville ge tillbaka.

Sen hamnade han på ett bröllop där han träffade Asta för första gången. De pratade och blev kanske lite förtjusta i varandra.

– På en söndag, efter ett arbetspass med en skördetröska, åkte jag på logdans och där var Asta! Sedan dess var vi ett par.

– Samma år som jag gick ut tekniska, 1963, förlovade vi oss.

För att kunna flytta ihop så gifte de sig samma år och året efter fick de sitt första barn.

Efter tre år i Lindås var Göte sugen på att prova på något nytt. Han började på Kalmar verkstad, där de skulle börja bygga postbilen Tjorven med plastkaross i glasfiberarmerad styrenplast.

Även här tyckte han det räckte med tre år och färden gick vidare till Mariestad och bygge av ett höglager för Electrolux. Här blev det också tre år innan han till slut hittade hem på Barracuda i Gamleby. Här skulle han bli kvar resten av sitt yrkesverksamma liv. Det var tillräckligt omväxlande för att han inte skulle tröttna och återigen söka sig vidare.

– Jag blev ganska omgående skickad på utlandsprojekt, först till Frankrike och sedan till ett större i Kanada och efter det ett ännu större i USA. Där var jag i Florida från hösten 1974 till våren 1975 och familjen kom och hälsade på över påsken, minns Göte.

– Jag hade inte kunnat göra det här jobbet om inte Asta varit hemma och tagit hand om familjen och hemmet.

När han tog över som vd för hela företaget genomförde han en del förändringar.

– Det första jag gjorde var att plocka bort alla lyxresor. Det var business class och dyra hotell. Ingen hade velat ta i det tidigare.

I stället fick alla flyga ekonomiklass och bo på medelklasshotell.

– Det tjänade vi massor av pengar på.

Något annat han var noga med var att företagets trotjänare inte skulle släpa efter i lön när ny personal anställdes.

– En annan sak jag gjorde var att se till att alla fick samma lön för samma arbete. Om man tittade på lönerna tidigare så kunde man snart se att kvinnornas löner var lägre. Vi satte lön på arbetsuppgiften i stället för personen.

Allt resande han gjort fick också familjen att längta ut i världen och de har gjort flera resor, både långa och korta, tillsammans. Ett av barnbarnen är numera studerade i Florida och är numera bosatt i Stockholm men på väg till Kalifornien och ett barnbarn bor i Singapore.

– Ja jag undrar lite om det är jag som är skyldig till det, säger Göte och skrattar.