I Frössvik strax utanför Björkfors skiner solen frÄn en klarblÄ himmel nÀr vi svÀnger upp pÄ grusvÀgen mot Bengt "Sammel" Samuelssons hus.
Utanför det röda huset med vita knutar stÄr Sammel och den dansksvenska gÄrdshunden Malte och hÀlsar oss vÀlkomna. LÀngre upp pÄ gÄrdsplanen speglar sig solen i den blanka lacken pÄ en veteranlastbil.
Just veteranfordon Àr nÄgot Sammel brunnit för de senaste 30 Ären och mÄnga olika fordon har passerat hans garage.
â Jag körde mycket rally i min ungdom, sĂ„ fordonsintresset har alltid funnits, men senare började jag intressera mig för veteranfordon och har hunnit Ă€ga ganska mĂ„nga genom Ă„ren.
Det senaste projektet, en Scania L 76 frÄn 1964, var frÄn början en försvarsbil som ursprungligen anvÀndes för att forsla luftvÀrnsrobotar, sÄ kallade Bloodhounds, under 60-talet.
â Sedan hamnade den hos nĂ„gon kille i HĂ€rnösand som skulle göra om den till en A-traktor, men projektet drog ut pĂ„ tiden och han hann ta riktigt körkort innan det blev av. Efter det hamnade lastbilen i Falerum och sedan fick jag nys om den och köpte den osedd i vintras. Jag skulle bara ha den, skrattar Sammel.
Sedan lastbilen hamnade i hans Àgo har en hel del hÀnt.
â Framförallt har jag gjort mycket smĂ„reparationer och servat bilen, men det som mĂ„nga reagerar pĂ„ Ă€r vĂ€l att jag har byggt om bakdelen pĂ„ lastbilen till en altan, ler han.
I samband med alla biltrÀffar han besöker fÄr han mÄnga glada tillrop och nyfikna kommentarer.
â Det var en rolig idĂ© som jag ville genomföra och nu har vi aldrig brist pĂ„ sittplatser nĂ€r det Ă€r dags för fika. Dessutom trĂ€ffar jag mycket trevligt folk nĂ€r jag Ă€r ute pĂ„ biltrĂ€ffar och det Ă€r alltid nĂ„gon som vill komma upp till altanen och smĂ„prata en stund.
Snart Àr dock sÀsongen för biltrÀffar över, men dÄ hÀgrar sÀsongen för Sammels andra stora intresse: jakt.
â Jag började jaga nĂ€r jag var i 30-Ă„rsĂ„ldern och skaffade snart egna jakthundar. Sen blev jag ordentligt jaktbiten och har inte mindre Ă€n 62 Ă€lgar pĂ„ mitt samvete. Numera Ă€r jag med i ett jaktlag för pensionĂ€rer och vi ses tvĂ„ gĂ„nger i veckan och har mycket roligt ihop.
För ungefÀr tre Är sedan började Sammel mÀrka att han började fÄ svÄrt att gÄ lÀngre strÀckor, nÄgot han tidigare alltid kunnat göra utan problem.
â Jag gick till lĂ€karen och fick diagnosen neuropati. Fötterna styr inte helt enkelt och nu Ă„ker jag elmoppe vart jag Ă€n ska. Vad gĂ€ller jakten sĂ„ blir det sĂ„klart svĂ„rare för mig att hĂ€nga med i skogen, men jag hittar sĂ€tt att vara med Ă€ndĂ„, sĂ€ger han.
Han kan dra sig till minnes tre olyckor dÀr hans rygg har tagit stryk, men han vet inte om de tillfÀllena kan ha nÄgon direkt koppling till diagnosen.
â Dels frĂ„n nĂ€r jag körde rally, och dels frĂ„n tiden dĂ„ jag arbetade i skogen med skogsmaskiner. SĂ„na olyckor ger följdskador.
Sjukdomen Àr dock ingenting som hindrar honom frÄn att leva sitt liv som vanligt.
â Jag meckar med mina bilar, Ă„ker pĂ„ biltrĂ€ffar och jagar, men allra mest njuter jag av att vara hĂ€r hemma i Frössvik.
Innan han blev pensionÀr arbetade han bland annat som maskindemonstratör för LantmÀnnen och fick Äka land och rike runt för att visa upp de olika maskinerna.
â Jag snittade sĂ€kert runt 200 hotellnĂ€tter per Ă„r, sĂ„ jag kĂ€nner att jag har rest fĂ€rdigt och trivs ganska bra med att bara vara hemikring, sĂ€ger Sammel och skrattar.