Han fick en rivstart på sitt landshövdingeuppdrag 2018, utnämndes i mars och tillträdde i september.
Tredje veckan kom Nederländernas ambassadör och strax därefter kung Carl Gustaf.
I maj var Carl Fredrik och hustru Anette och tittade på Carl Fredriks bostad i Linköpings slott, där mycket är representationsvåning, men ett par hundra kvadratmeter en privat del där varje landshövding enligt länsstyrelsens stadgar är skyldig att bo.
Lite paffa blev de allt. Lägenheten var, förutom några lampor och enstaka ting, inte möblerad. Men tro inte att en landshövding skulle beklaga sig över något sådant.
– Det är en ynnest att få bo mitt i ett kulturarv. I mitt kombinerade kontor och träningsrum påstås både Biskop Brask och Gustav Vasa ha bott. Och kvar från tiden då stadens polis huserade här på 1800-talet finns väggskyltar och ett gigantiskt skåp. Det är kulturhistoria i varje vrå.
Slottet var biskopsborg ända tills Gustav Vasa övertog det och lät det bli ett kungligt slott i renässansstil. 1545 brann halva Linköping ned, men slottet klarade sig, och byggdes till i omgångar.
Visst kändes det lite ödsligt till en början. Med metertjocka stenväggar och fem meter i takhöjd möter "vanlig" inredning vissa hinder. Lägg därtill att slottets äldsta delar dateras 1160, så här monteras inga gardinstänger upp hur som helst.
Om slottets representationsdelar är välfyllda och ombonade är Carl Fredriks fem rum och kök lite mer åt det spartanska hållet.
Det första man möts av är en bred och 40 meter lång korridor, med kök och matsal i ena änden och vardagsrum och sovrum i den andra.
– Man använder den inte till något annat än att förflytta sig i, konstaterar han.
Dåtidens ståndsmässiga hem disponerades inte som dagens. Här finns förutom mastodontkorridoren vinklar och vrår som inte är helt lätta att utnyttja efter de dagens behov.
– Man kan väl säga att min inredningsstil är luftig och minimalistisk, ha ha. Jag fick 50-talsmöblerna till köket av mina svärföräldrar, köpte en ny säng och tog lite annat hemifrån Halland. Jag har det här hemmet till låns, vissa rum används knappt alls och jag håller det så enkelt som möjligt.
En släktklenod, en gigantisk och svårplacerad kristallkrona som legat nedpackad, kom dock äntligen till sin rätt i våningens matsal.
Bortsett från det finns ytterligare ett sovrum, ett stort kök, en matsal, ett vardagsrum och ett kombinerat kontor/träningsrum. Och så en egen spiraltrappa ut till slottsträdgården.
Slottsträdgården kan få en nygammal roll framöver. Husföreståndaren, den prisbelönte östgötakocken Daniel Blomqvist, vill starta odling av råvaror till köket.
– Trädgården är unik, har en tydlig historia och här fanns omfattande odlingar under biskop Brasks tid. Enstaka exempel av växter, som en hasselbuske, har en flera hundra år gammal historia. I köket tas trädgårdens lite udda sorter av äpplen och päron omhand.
Normalt är trädgården stängd för allmänheten, men håller öppen under Slottsträdgårdens dag en gång per år. Dessvärre har den blivit inställd två år i rad. 2019 på grund av byggställningar i trägården och i år har corona satt käppar i hjulet.
– Daniel är fantastiskt duktigt och månar om att så mycket som möjligt av maten vid officiella tillställningar ska vara lokal. Det ger ett stort mervärde.
Vad är han extra duktig på?
– Efterrätter. Och gös i olika konstellationer.
Vad överraskade dig mest med nya jobbet?
– Linköpings alla internationella relationer och ambassadörsbesök.
Vilka vanföreställningar har du mött?
– Att jag får alla måltider serverade och att städning ingår. Men jag betalar marknadsmässigt förmånsvärde för lägenheten, lagar all mat utom representationsmiddagarna, och köper in städhjälp.
Vad visar du hitresta vänner om inte känner länet?
– Slotts- och domkyrkomuseet här intill, Omberg och Vadstena.
Saknar du något i Östergötland?
– Ja, det ska väl vara att det är lite långt till havet. Jag vill utforska den östgötska skärgården mer.
Känns slottet som ett hem nu?
– Ja, jag har bott in mig och trivs fint. Takhöjden och rymden ger skön luft.
Och du sover ståndsmässigt i sidenpyjamas numera?
– Ha ha, knappast. Jag går omkring i mjukisbyxor, tuggar på en macka och beter mig som folk gör mest.
