Dovhjorten håller balansen mycket skickligt på bakbenen innan han slår till med skallen ...
Även fyrfotadjuren ute i skogen tycker att det är jobbigt att sparka fram mat i den djupa snön. Visserligen är det ingen skare utan bara lössnö, men förhållandena är ändå lite kämpiga.
Leif berättar att han en dag såg hur tre dovhjortar kom gående på uppfarten till huset.
– I vanliga fall är det mest den nyare delen av Ankarsrum som har besök av dovhjortar, vi som bor i de gamla villakvarteren har mest besvär med rådjur och vildsvin, säger han.
Men hjortarna visste vart de var på väg. De gick raka spåret fram till familjens fågelmatare, reste sig på bakbenen och börja mycket målmedvetet att stånga på dem.
– Det var uppenbart att det här var en handling som de var väl förtrogna med, säger Leif.
... och låter hornen slå ner fågelmatarna.
Efter ett par minuter hade de tre musketörerna lyckats med sitt uppdrag; samtliga fågelmatare var nerslagna och låg tillintetgjorda på marken. Fröna mumsade de snart i sig, de hårdfrusna talgbollarna bjöd lite mer motstånd. Men efter diverse invecklade tuggbestyr (hjortdjur saknar ju framtänder i överkäken) så lyckades de mala ner även talgbollarna till sväljbar storlek.
– Följderna blir att vi måste plocka fram stegen när vi ska hänga upp fågelmatare härnäst. För de här tre herrarna kommer med stor sannolikhet tillbaka för att vittja fler godisautomater, säger Leif.
Den vänstra dovhjorten bär iväg med en av fågelmatarna för att försöka få ut den snöklädda talgbollen som ligger i botten. Den högra studerar den sista fågelmataren som fortfarande sitter i trädet.
Här har dovhjorten lyckats pilla ut talgbollen ur automaten och håller på tugga den så den blir sväljbar.
Den största dovhjorten tar sig an den sista fågelmataren och efter några sekunder så ligger även den i snön.