Stålbucklan är en ishockeyturnering i Sverige för distriktsförbundslag för flickor i åldrarna 14 till 16 år. I år hölls turneringen i Ljungby med omnejd under några dagar i februari och det var 16 lag från norr till söder som tävlade. En av tjejerna som deltog var Västervikstjejen Alice Jiborn.

– I Smålandsdistriktet finns det 15 tjejer i den åldern som spelar hockey. Så alla får vara med, men alla får inte lika mycket speltid. Det gick bra, vi kom på tredje plats. Förra året kom Småland också trea och då var det fyra landslagstjejer med i laget. I år var det inte en enda.

Alice berättar att hon spelade med Smålandslaget några gånger i Virserum innan själva turneringen.

Artikelbild

| Alice Jiborn har spelat ishockey sedan hon var i fyraårsåldern. Nu är hon enda tjej som spelar i VIK:s U14-lag.

– Det var nervöst i början eftersom jag inte kände någon. De flesta andra hade spelat ihop en hel del. Bland annat i damlaget Troja/Ljungby.

På turneringen, som varade i fyra dagar, gick det dock ganska snabbt att komma in i laget. Alice, som i sitt hemmalag, VIK:s U14-lag spelar back, fick positionera sig som forward. Smålandslaget gjorde bra ifrån sig och placerade sig alltså på en tredjeplats efter Stockholm. Södermanland vann turneringen.

Vilka erfarenheter tar du med dig från turneringen?

– Nu vet jag hur en forward ska tänka och det gör att jag kan läsa spelet ur flera perspektiv.

Artikelbild

| Back är Alice position i laget. När hon spelade i Stålbucklan placerades hon som forward.

Alice var i fyraårsåldern när hon började med ishockey.

– Min bror spelade och mina föräldrar ville att jag också skulle börja. Det tog ett tag innan jag började gilla hockeyn på allvar. För två år sedan kom jag in i gänget med killarna och då blev det roligt.

Artikelbild

| Om Alice ska fortsätta med ishockey vill hon gå på ett gymnasium som erbjuder damhockey.

Alice utvecklade sitt spel vilket är en anledning till att hon blev accepterad, tror hon.

– Det handlade också om att jag började i en ny skola, Ellen Key, där många av de som spelar hockey går. Då fick jag möjlighet att lära känna mina lagkamrater på ett helt annat sätt.

Artikelbild

| Under säsong tränar Alice tre ispass och två fyspass. Nu när ishallen är stängd får skridskorna vila.

Hon beskriver sig som en spelare som inte bryr sig om målgörandet, utan fokuserar på sin position som back, där det viktiga är att det inte blir något friläge för motståndarlaget.

– Jag är nöjd när jag har lyckats med många småsaker under en hel match, säger hon.

Artikelbild

| Om att ha testat forward säger Alice: ”Nu vet jag hur en forward ska tänka och det gör att jag kan läsa spelet ur flera perspektiv.”

Förra säsongen vann laget en cup i Norrköping.

– Det var extremt kul och hela laget spelade bra. Jag var nöjd även med mitt eget spel.

Artikelbild

| Smålandslagets uppställning under Stålbucklan 2019. De placerade sig på en tredje plats.

Alice, som är 14 år, berättar att killarna har växt om henne under det här året.

– Förra året var jag större och kunde tackla dem, nu passar jag gärna till andra spelare.

Artikelbild

Om att vara ensam tjej i ett pojklag säger Alice att det har varit helt okej tills nu. Från och med nästa säsong kommer hon inte att byta om i samma omklädningsrum som killarna.

– Det känns inte bekvämt helt enkelt.

Alice säger att hon vill fortsätta spela, men vet inte hur länge. På senare tid har hon känt att intresset gått lite upp och ner. Skolan tar mycket energi och hon satsar på att få bra betyg och i framtiden vill hon jobba med natur- och klimatfrågor.

– Sedan är jag intresserad av hur samhället är uppbyggt och jämställdhet mellan män och kvinnor.

Vad skulle få dig att fortsätta med hockey tror du?

– Det skulle vara att få flytta till ett bra damhockeygymnasium. HV71 i Jönköping eller Troja i Ljungby.