Nej, jag tänker på att det är val i år. Och varje valår, ja - ungefär vid den här tiden, mellan sport- och påsklov, börjar vallöftena dugga tätt. Detta valår ser just den ljusnande landsbygden ut att ligga långt fram i pipelinen.
Isabella Lövin, MP, språkrör för Miljöpartiet vill addera regeringens landsbygdsproposition, med attribut som ska minska avfolkningen av avfolkningskommuner. Propositionen beskriver sänkta arbetsgivaravgifter och avskrivningar av studielån, med mera. Statsminister Stefan Löfvén kallar de extra 1,5 miljarder som utlovas, som en historisk satsning.
Lågt förtroende
Men Miljöpartiet vill gå än längre. Hon vill anslå ytterligare ett par miljarder kronor som ska användas dels till en sänkning av skatten i de 23 mest utsatta svenska avfolkningskommunerna, dels halvera arbetsgivaravgifterna.
Tillåt mig tvivla. Isabella Lövin har en ful ovana att erhålla ytterst lågt förtroende när opinionsmätningar i ämnet redovisas - och jag är inte helt säker på att detta kommer att höja hennes status i det avseendet.
För det första reagerar jag på att hon motiverar reformen med att "Sverige har en urstark ekonomi idag", vilket innebär att det blir någon sorts "grädde-på-moset"-motivering på det hela.
För det andra reagerar jag på att det är 23 kommuner som pekas ut. Varför 23? Varför inte 24, eller 19 eller 33? Varför dessa? Ja, varför?
Vi boende på landet är förbenat trötta på det ena utspelet efter det andra. Inom det privata näringslivet brukar det talas om att det är viktigare med långsiktiga besked, än kortsiktiga utspel.
Ljuv dagdröm
Jag brukar inte plädera för Norge bästa särskilt ofta - och det är Dählies, Northugs och Björgens fel - men på ett område utklassar verkligen våra, jodå kära grannar, Sverige efter noter. De har i generationer skyndat långsamt och med en målmedveten satsning på landsbygden.
Inga desperata svettiga utspel under valår, utan långsiktiga, hållbara och resultatinriktade satsningar. De värden som faktiskt finns på landsbygden, och som storstäderna saknar, lyfts fram inte bara som en lisa för själen, utan som affärsidéer.
Vad är väl avdrag i skattekolumner och på deklarationsblanketter, mot riktiga skolor, mot fungerande och bemannade polisstationer, mot räddningstjänster, simhallar, vårdcentraler, försäkringskassor, mot bemannade bensinstationer, sporthallar, bibliotek, mot blomstrande små butiker, mot tandläkare och - ja, jag fortsätta tills vi alla faller in i en ljuv kollektiv dagdröm.
Övergripande känsla
Norge har ända sedan unionsupplösning - var det 1967? Nej det var högertrafiken, okej 1905 då - att målmedvetet haft som grundprincip att hela landet ska vara befolkat.
Byt ut Norge mot Sverige och befolkat mot avfolkat. Vad blir det? Jo, norska glesbygdskommunerna med extremt bra ekonomier.
Detta gör att den kommunala servicen kunnat utvecklas, inte invecklas. Detta gör att Strömsunds kommun, meddelar att den haft 200 miljoner mer i kommunkassan, om den bara legat på andra sidan gränsen, ett rejält stenkast bort.
Jodå, det är bra att regeringen riktar in sitt fokus på landsbygden. Men tyvärr präglas hela satsningen av en övergripande känsla:
Att ljuset i tunneln reflekteras av valsedlarna ett knappt halvår bort, den 9 september.
Allas bästa
Från det ena till det andra. Jag såg Uppdrag granskning del ett om Västervik och Slottsholmen och Björn Ulvaeus och Harald Hjalmarsson helt nyligen.
Om projektet kantats av klantiga beslut och uttalanden? Jajamensann.
Om Harald Hjalmarsson gjorde det för egen vinning? Jajamensann.
För Hjalmarssons och alla andra Västerviksbors egen vinning. Det är sådana här satsningar och projekt som svenska glesbygdskommuner behöver.