"Farsan och brorsan brukade hÀmta mig pÄ julaftonsmorgon och sÄ körde vi ut för att jaga gran. Brorsan körde och farsan satt i baksÀtet och dirigerade."
Farsan och brorsan brukade hÀmta mig pÄ julaftonsmorgon och sÄ körde vi ut för att jaga gran. Brorsan körde och farsan satt i baksÀtet och dirigerade. Han jobbade som grÀvmaskinist och hade dÄ möjlighet att under senare delen av december spana efter passande granar. De vÀxte uteslutande i nÀrheten av dÀr han just dÄ arbetade. Det var en tradition vi hade under den tid som brorsan bodde med farsan under sin studietid och jag firade julafton med dem.
NĂ€r farsan dirigerat oss fram till den utsedda granen var det brorsans och mitt jobb att snabbt och effektivt sĂ„ga ner granen och med ett minimum av tid surra den pĂ„ takrĂ€cket och sedan kvickt ta oss dĂ€rifrĂ„n. Farsan hĂ€ngde ut genom sidorutan och sa Ă„t oss att inte ödsla onödig tid. âRappa pĂ„ nuâ, sa han. Det handlade naturligtvis om ren stöld.
Traditionen att hĂ€mta gran höll i sig i ett antal Ă„r till dess farsan köpte en plastgran. âDen barrar inte sĂ„ mycketâ, var hans lakoniska svar pĂ„ den uppenbara frĂ„gan varför just den traditionen gĂ„tt i graven. âDessutom kan jag ha den klĂ€dd Ă„ret runtâ, lade han till.
Inför en jul för en del Är sedan frÄgade jag min mor om inte hon och jag och hennes man istÀllet skulle Äka till Spanien och lÄna en lÀgenhet. Det fanns tvÄ tankar bakom förslaget. Den ena var att moderskapet skulle slippa hÄlla pÄ med allt julstök och fÄ ta det lite lugnt för en gÄng skull. Det andra var att jag för ett ögonblick kunde fly den kalla nord och andas in lite medelhavsluft, dricka ett glas vin och Àta ett par tapas.
Resan blev av och den blev mycket bra, men inte riktigt som jag tĂ€nkt mig. Moderskapet fick för sig att bjuda med sin svĂ„ger och svĂ€gerska, och de var inte heller nĂ„gra ungdomar. För att sammanfatta resan fungerade jag som pensionĂ€rslots under en vecka. Jag var chaufför, tolk, inköpare av matvaror, kock och diskare. Det ska för all del medges att jag propsade pĂ„ att fĂ„ laga maten. Det var ju initialt det som var ursprungsidĂ©n med resan. Och i slutĂ€ndan hittade jag Ă€ven lite tid till medelhavsluft, ett glas vin och ett par tapas. Ăven pensionĂ€rslotsar har rĂ€tt till egen tid.
Under en period i mitt liv var julen ett veritabelt elÀnde. Min dÄvarande sambo och jag bodde i Göteborg och förvÀntades fira jul med vÄra respektive familjer. Problemet var bara att de alla bodde pÄ olika orter i vÄrt avlÄnga land. Min farsa bodde i Linköping, min mamma i Ronneby, medan sambons mamma ofta firade jul i Stockholm och hennes pappa bodde i Lund med sin nya familj. Det blev ett evigt farande för ingen fick förfördelas, det skulle vara rÀttvist. NÀr vi slutligen landade i lÀgenheten i Majorna var vi utschasade och behövde ÄterhÀmtning resten av Äret.
Om man vill slippa julfirandet, eller för all del nĂ„gon annan högtid, sĂ„ kan man se till att vara upptagen med arbete. HĂ€romĂ„ret arbetade jag en nyĂ„rsafton. Jag var flygande reporter pĂ„ P4 Ăstergötland och Ă„kte pĂ„ förmiddagen ut till en stjĂ€rnkrog för att prata nyĂ„rsmeny. Krogen skulle köra med det traditionella, hummer och oxfilĂ©. Jag har förvisso alltid varit skeptisk till matlagningsprogram i radio, synintrycket Ă€r en viktig del av matlagningsprogram, men kockarna var trevliga och jag kunde ta bilder pĂ„ rĂ„varorna och skicka till programledaren Solena Helmersson, som lade ut dem pĂ„ radions sociala medier. Solena och jag rattade sĂ€ndningarna pĂ„ egen hand fram till tidig eftermiddag och sedan gick vi hem och hade inga mĂ„sten eller krav pĂ„ att fira in det nya Ă„ret.
Det dÀr med att hÀmta gran blev mer irriterande för varje Är. Jag var inte bekvÀm med att Äka ut till en julsömnig, öde arbetsplats och sÄga ner en gran, som sedan snabbt skulle surras fast i takrÀcket. Det var inte rÀtt. MÄnga Är senare fick jag reda pÄ att farsan bara hittat pÄ att vi skulle ut och stjÀla gran. Han hade alltid gjort upp med markÀgarna och ibland behövt betala och ibland inte. För honom handlade det om att skapa dramatik, och det hade kanske varit spÀnnande för en grabb, eller kanske vettskrÀmmande, men jag var nÄgra och tjugo nÀr det begav sig. Kanske begrep han det, kanske var det dÀrför han köpte plastgran.
Jag vill avsluta med att önska alla en riktigt god jul!