För de allra flesta i åtminstone västvärlden och som är födda på nittonhundratalet är dagens datum starkt förknippat med attacken mot World Trade Center i New York 2001. De allra flesta minns också var de befann sig och vad de gjorde när det hände. Själv satt jag på TV4:s lokalredaktion i Borlänge och skrev manus till ett inslag när fotografen Tobias Enmark kom in och sa att något konstigt hade hänt. Ett flygplan hade kört in i en skyskrapa någonstans. När vi satt oss in i vad det hela handlade om kunde vi strunta i vårt inslag. Det skulle ändå aldrig sändas, i alla fall inte den veckan. TV-tablån lades om och några lokala nyheter var helt förståeligt inte längre intressanta.
När den första chocken lagt sig kunde USA konstatera att den som låg bakom attacken var Usama bin Ladin och terrornätverket al-Qaida. De hade sin bas i Afghanistan och skyddades av talibanerna som styrde landet. En månad efter att planen flugit in i tornen på Manhattan invaderade USA Afghanistan. En månad senare intog de Kabul och ytterligare en månad senare, i december 2001, rapporterade USA:s försvarsdepartement att talibanerna var besegrade och så koncentrerades jakten på Usama bin Ladin.
Men USA hade inte bara förklarat krig på bin Ladin och al Qaida. Dåvarande president Bush hade förklarat krig mot terrorismen, the war on terror, som den engelska termen löd. Det inkluderade även regimer som man menade understödde terrorism. En sådan stat var Sadam Husseins Irak och i slutet på mars 2003 inledde USA och dess allierade invasionen av Irak. En dryg månad senare var kriget över, den irakiska armén var krossad.
Sedan följde år av attacker och vedergällningar, till dess att president Obama beslutade att de amerikanska trupperna skulle lämna Irak i slutet på augusti 2010, men när de gjorde det uppstod efter hand ett maktvakuum som gav utrymme för en ny organisation, Islamiska staten, IS, som enligt uppgift grundades 2004 och då var allierade med Usama bin Ladin och al Qaida.
För oss i den breda allmänheten dök IS upp i nyhetsvärlden 2014, när de snabbt och plötsligt lade under sig stora landområden i Irak och Syrien och utropade ett islamistiskt kalifat. Genom professionell marknadsföring på sociala medier drog de till sig människor från hela världen, också från Sverige.
Resultatet av kriget i Irak, och senare den arabiska våren när människor gjorde uppror mot de sittande regimerna i nästan hela Nordafrika och Mellanöstern, och framför allt i Syrien, skapade stora flyktingströmmar som för Sverige och Europas del kulminerade hösten 2015 när hundratusentals människor strömmade mot Europa.
Det kom också ett stort antal ungdomar med ursprung från Afghanistan. Många av dem kom från Afghanistan, de flydde från det krigshärjade landet. Men lika många kom från Iran, dit deras föräldrar flytt, och orsaken till deras migrerande kan även det härledas till kriget i Syrien. Iran var en av president Bashar al-Assads allierade, och ett sätt att ge honom stöd var att skicka över alla afghanska pojkar och unga män som uppehöll sig i Iran. De fick välja mellan att bli hemskickade till Afghanistan eller kriga i Syrien och som tack få permanent uppehållstillstånd. Många valde en tredje väg, att fly till Europa.
Allt agerande och handlade får konsekvenser, och intentionen avgör sällan vad utfallet blir, bra eller dåligt. Att USA behövde slå tillbaka mot attacken mot World Trade Center är inte så konstigt, att Bush startade krig mot terrorismen är kanske inte heller så konstigt, men utfallet är aldrig lätt att sia om.
Eller för att parafrasera Robert Burns dikt To a mouse:
Bonden plöjer åkern om hösten för att senare kunna så. Handlingen är god eftersom uppsåtet är att kunna sätta mat på bordet. Men när han plöjer, skär plogbillan genom ett musbo, där mössen inrättat sig för vintern. För mössen är resultatet av bondens goda intention en katastrof.