I det stundtals flackande ljuset som genereras frÄn cyklarna pÄ scenen i Dramatens Tornrummet fÄr publiken möta Naomi, gestaltad av Helmon Solomon, en ung dramaturg som ensam mÄste möta publiken nÀr hennes ensemble lÀmnat teatern och den ordinarie förestÀllningen behövt stÀllas in.
Monologen Àr skriven av den amerikanska ekofeministen Miranda Rose Hall och handlar om mÀnniskans ansvar och möjligheter att pÄverka den kommande ekologiska katastrofen.
ââPjĂ€sen utforskar vĂ„r egen privata roll och delaktighet i klimatfrĂ„gan och hur man kan förhĂ„lla sig till den. Cyklisterna tillsammans med oss, bildar en ensemble som speglar att vi inte Ă€r ensamma i detta utan en del av nĂ„got större, sĂ€ger regissören Malin Stenberg.
Hon berÀttar ocksÄ att allt ljus och ljud genereras av cyklarna.
ââSĂ„ vi har behövt utforska och göra om tillsammans med cyklisterna och helt enkelt fĂ„tt utgĂ„ frĂ„n det som fungerar med generatorerna som komprimerar trampandet. Det ger en nerv till förestĂ€llningen för det sĂ€tter fingret pĂ„ det som skapar helheten i texten, sĂ€ger hon.
En sjÀlvförsörjande uppsÀttning
TextmÀssigt har monologen bearbetats och anpassats till hur det svenska klimatet och faunan förÀndrats genom Ären. Man har ocksÄ fÄtt ritningar frÄn tidigare uppsÀttningar över hur cyklarna och rummet ska byggas och kopplas ihop med ljudet och ljuset. Resultatet Àr en helt sjÀlvförsörjande uppsÀttning.
ââDet Ă€r ett slutet system och pĂ„ tvĂ„ skĂ€rmar, uppstĂ€llda mot publiken, rĂ€knas antalet watt och sĂ„ jĂ€mför vi det med vad vi brukar förbruka nĂ€r vi spelar nĂ„gon av vĂ„ra andra förestĂ€llningar. De Ă€r tvĂ„ svettiga cyklister i slutet av förestĂ€llningen, kan jag sĂ€ga, skrattar Malin Stenberg.
Men samarbetet med cyklisterna pÄverkar ocksÄ förestÀllningens form; hur starkt ljuset lyser, om det flackar och hur vÀl Helmon Solomons röst hörs i mikrofonen.
ââJag förstod nog inte riktigt vad jag gav mig in pĂ„. Det har varit intressant och utvecklande men ocksĂ„ knepigt. RegimĂ€ssigt behöver jag förhĂ„lla mig till andra sorters uttryck för ljuset och ljudet i mikrofonen pĂ„verkas av hur mycket cyklisterna trampar och dĂ€r har jag ju ingen kontroll som regissör. HĂ€r mĂ„ste de konstnĂ€rliga uttrycken rĂ€tta sig efter tekniken och inte tvĂ€rtom som det brukar vara.
Mer hÄllbar teater i framtiden
HÄllbar teater utvecklades av den brittiska regissören Katie Mitchell som tidigare sjÀlv satt upp flera pjÀser pÄ Dramaten men nu skapat konceptet med en förestÀllning som turnerar utan att resa.
ââDet hĂ€r Ă€r första steget för ett större arbete för Dramaten och för mig Ă€r det vĂ€ldigt tillfredsstĂ€llande att börja ifrĂ„gasĂ€tta min yrkesroll och sĂ€ttet jag arbetar pĂ„, förklarar hon.
Malin Stenberg tror att det hÀr en form av teater som vi kommer fÄ se mer av framöver.
ââDet Ă€r ett steg vi mĂ„ste ta nĂ€r vi tĂ€nker scenografi, kostym och produktionsarbete â hur man tar fram det pĂ„ ett mer miljövĂ€nligt sĂ€tt. I framtiden kanske det kan vara helt sjĂ€lvförsörjande. I den hĂ€r pjĂ€sen gĂ„r tematiken hand i hand med det konstnĂ€rliga uttrycket och utförandet och det blir ju ocksĂ„ en rolig grej och intressant att fundera över, sĂ€ger hon.
Ett tiotal förestÀllningar kommer spelas pÄ Dramaten och arbetet ingÄr i projektet "Stages" (Sustainable theatre alliance for a green environmental shift) som bland annat finansieras av EU och pÄgÄr pÄ flera europeiska teatrar.