I de lugnare och instrumentala partierna påminner det mycket om postrockband som Mogwai och Do Make Say Think. Jag föredrar de få gånger då bandet drar upp tempot, "Destinymanifesto" är klockren emocore av gammalt gott märke och erinrar om Promise Ring kring deras storhetstid 1996.
Annars känns det lite som att sitta och vänta på en urladdning som aldrig kommer, vilket är synd eftersom låtbyggena väcker intresse och skvallrar om en stor potential, som dock inte riktigt når ända fram. På skivans två avslutande spår får de dock till två riktiga fullträffar, "The Smoke Will Lead You Home" tassar försiktigt på med sin undersköna melodi och gitarrplocket på sista spåret "Exit" är mycket, mycket vackert.
Urladdningen kommer aldrig
Lundabandet Logh är framme vid sin tredje fullängdare och precis som på de båda föregående albumen handlar det mycket om att bygga upp stämningar och dynamik. Vilket bandet lyckas ganska bra med, man andvänder sig av en kompakt ljudbild där gitarrerna tränger igenom med underfundiga och ganska vackra slingor.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
Logh
"A Sunset Panorama"
(Bad Taste/BonnierAmigo)