Och ändå har det alltså bara gått ungefär fyra år sedan den släpptes första gången! Problemet är, kommer jag fram till, inte åldern, utan att materialet aldrig var särskilt bra till att börja med. Genom att ha gjort så här utövar Moby våld på mitt kära musikaliska nittiotal.
Det är faktiskt bara första spåret (härliga klassikern Flower) som går att lyssna på; resten kan som bäst stämplas som kvalificerad hissmusik.
Ur led är tiden
Nu släpper Moby sin samling med B-sidor från slutet av nittiotalet igen. Varför? Beats me. Jag, som tycker så mycket om att lyssna med hjärtat, sitter förtvivlad och hör hur illa större delen av denna skiva låter.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
KLUBB/POP
Moby:
"Play: The B-Sides"
(Mute Records/EMI)