Men det är inte alls så farligt. Janove spelar en trevlig lågmäld pop som drar mot lo-fi/ singer/songwriter-hållet. Han har en soft, trevlig röst som tillsammans med hans förmåga att snickra ihop små angenäma poplåtar gör lyssningen till en rätt så trevlig stund. Några höjdpunkter finns också: "Neighbour Boy" inleds med ett kusligt själsstarkt banjointro som för tankarna till amerikanska 16 Horsepower. Stark är också den efterföljande "Go Tell Her", vilken med sin kvävda desperation faktiskt påminner en hel del om Bright Eyes. Jag gillar när norrmannen blickar ut mot väster och finner inspirationskällor som Damien Jurardo och Conor Oberst. Tyvärr spretar det lite väl mycket på sina ställen. Fula körer och 80-tals arrangemang kan man gott vara utan. Skalar han bort det till nästa gång kan han nog höja sig ytterligare ett snäpp.
Trevlig pop från Norge
När jag läser pressmeddelandet för denna skiva drabbas jag av skrämsel, denne norrman har tydligen medverkat i ett band som heter Kaizers Orchestra och den gruppen har tydligen ägnat sig diverse tokerier, så jag befarar att det ska vara en galen gutt på upptåg.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Janove Anderssen
Francis Lonely Nights
(Emi/Virgin)