På "The Poachers" samsas wurlitzerorgeln med snygga körer och fjäderlätta trumkomp, och inledande "Wasted Sunset (Miss My Kid)" skulle ge Brian Wilson en stor dos nostalgi i blicken. Samtidigt ryms här både disco, country och en elektronisk reggaeaktig sak vid namn "Song Formerly Known As Alice". ABBA-vibbarna jag fick av plattan "Vad Jag Vill" från 2001 dyker också upp här och var. Och det låter så självklart, som att varje snygg saxofonklick eller baklängesinspelning gjorts med en skön axelryckning.
Det jag gillar mest är ändå (med risk för att låta klyschig) hur varje låt känns som en egen spännande helhet, samtidigt som skivan sitter ihop märkligt väl.
Hjärtevärmande, koncis och överraskande seglar Törnqvist in som en av den här trevande vårens favoritlyssningar.
Törnqvist dumpar jazzpopen
Lite svävande mellan genrebegrepp som hon brukar vara, blir jag mer glad än förvånad över de nya ljudlandskap Rebecka Törnqvist hittat att vandra över på "Melting Into Orange".Den beigea jazzpop som hon gjort lite för mycket av tidigare är som bortblåst.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Rebecka Törnqvist:
"Melting Into Orange"
(Capitol)