Miljöombytet hörs: "Some Cities" är betydligt lösare i hullet än de sprudlande föregångarna.
Doves verkar drabbats av nostalgisk yra, och texterna är romantiska återblickar på hur Manchester och Liverpool såg ut för bara några år sedan (titellåten), och bilder av hur det är att växa upp i en brittisk förort ("Black And White Town").
"Some Cities" är absolut ingen dålig skiva. Doves bygger ungefär samma snygga melodier som förr, men det nya är att de kapslar in dem i stundtals Keane-tråkiga låtar.
Det var ju så väldans nära att Doves lyckats med ett klockrent skiv-hattrick, men det är helt enkelt något över "Some Cities" som inte engagerar.
Stadsbor engagerar inte
Efter de hyllade albumen "Lost Souls" och "The Last Broadcast" bestämde sig de brittiska storstadsuttolkarna i Doves för att de till nästa skiva skulle byta perspektiv. De stack från staden och dess puls (som varit en vital del av deras sound) och ut på den brittiska landsbygden för att spela in nytt material.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP/ROCK
Doves:
"Some Cities"
(EMI)