Spretig garagerock

Det är just när de får in popkänslan och lyckas komponera ihop ett par melodiösa låtar såsom "Transformer Fever" och "ItŽs Alright It`s Ok", som det blir ganska trevligt.
Tyvärr pumpar de alltför ofta upp sig, låter rockposerna ta över och spelar, helt utan självdistans, en själlös och ytlig form av garage. Jag blir totalt nollställd. Det saknas hjärta, det finns ingenting som skakar om och musik av den här typen har gjorts av hundratals band tidigare. Oftast med ett betydligt mer lyckat resultat. Dessutom blir sångerskan Nina Pudas tunna, gapiga röst alltmer outhärdlig i takt med att volymen stegras och de meningslösa rockriffen tilltar.
Så om det är garage ni är på jakt efter, välj hellre något annat, exempelvis Subsonics, Royal Trux eller varför inte svenska Teenage Idols. Det här går bort!