Jag tänker på Oasis debutplatta. Och så den påtagliga rädslan Gaz Coombs i Supergrass frambringar i "Caught By The Fuzz" från 1995. Precis lika mycket råa känslor finns i British Sea Powers "Will I Ever Find My Way Home", med ett intro av fågelsång, och man skulle kunna säga att det Oasis gör med Kinks och Beatles gör detta band med David Bowie och Joy Division.
Det är förstummande snyggt, vackert och tydligt inspirerat av en massa bra musik. Det är kanske inte så konstigt, trots allt, att jag börjar älska British Sea Power när jag hör "Open Season"?
Som att flyga till månen!
Det måste sitta i fingrarna. Vad skulle det annars vara som gör att rätt band, med hjärtat på rätta stället, kan ta en bra låt och liksom få den att flyga till månen?
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK/POP
British Sea Power:
"Open Season"
(Rough Trade/EMI)