Förutom de ständiga Montmartre-dragspelen låter "Chanson Suicide", som för övrigt är inspelad delvis på Dramaten, mycket typiskt Wolff.
Uppriktigt sagt är den enda låt jag klart känner igen sedan tidigare "Det ska vara för evigt (La Vie En Rose)", och jag saknar verkligen hits som "Milord" och "Non, je ne regrette rien". Dessutom är de flesta låtar sjungna med sådan dramatik att grundmelodin sällan gör sig riktigt påmind, vilket ytterligare försvårar igenkänningsfaktorn. I längden blir man dessutom lite trött på dragspelskompen, som mest liknar titelmusiken till julaftons-tv:s "Kan Du Vissla Johanna".
Som Rikard Wollf-platta betraktat är allt i sin ordning, men som bra Piaf-tolkare har han en bit kvar.
Rickard Wolff snöar in på Piaf
Rikard Wolff tolkar Edith Piaf. Hur ska det gå?Wolff har, som tur är, inte ens försökt att vara i klass med Piafs originalinspelningar, utan satsat på en mer jordnära relation till låtarna.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
VISA
Rikard Wolff:
"Chanson Suicide: Rikard Wolff sjunger Piaf"
(Playground)