Potential finns hos Louis XIV trots allt

Sånt är ganska bra när man ska skriva musik, för annars slutar det lätt precis så här. en skiva fulltankad med "rockattityd" och skickliga musikerprestationer; med angulär glammig bluesrock och stones-riff men utan någon djupare mening. Inspirationskällorna är lätta att höra (Allt från T. Rex till Led Zeppelin, med andra ord diverse 70-tal), men mycket längre än så kommer man inte. Låtarna blir aldrig direkt korkade eller dåliga, men är ständigt irriterande menlösa och ibland enformiga. En lite uppgiven axelryckning, men med lite mer nerv kan de ändå bli något för framtiden: Potentialen hörs.