Den slutgiltiga skivan är nästan helt identisk med demoversionen, alltså är Evans produktion nästan orörd av skivbolaget. Enligt sig själv producerar han sin svulstiga musik "likt en Phil Spector på syra", men ett sådant uttalande bör förstås ses med en rejäl nypa salt.
Det största irritationsmomentet med "The Other Side" är att den låter gammaldags. En del har jag överseende med, men i de värsta stunderna osar det bara för mycket Army of Lovers och dylika 90-talsspektakel. Annars finns det förstås några fina poplåtar som det är synd att ljuga på. Stockholm Records hade dock med gott samvete kunnat skippa de tveksamma technoremixerna.
Överviktiga känslostormar
Evan är en sådan där snubbe som man inte tror finns på riktigt. Men här är han: En svensk expressionistisk musiker/kastratsångare från Bollnäs som inte alls verkar skämmas för sitt utseende och spenderat femton år i ungdomsfängelse efter ett slagsmål angående sin känsloladdade musik.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Evan:
"The Other Side"
(Stockholm Records/Universal)