Strukturer saknas nästan helt, det är fruktansvärt påfrestande musik som ställer stora krav på lyssnaren. Någonstans bakom missljudet anar man den riktige musikern Morricone, mannen som gjort mästerverk som "the man with the harmonica" och "my name is nobody", men då får man lyssna väldigt länge och noga, och det orkar man inte. Tro mig. Eller är det bara jag som inte är intelligent nog för detta?
Orken räcker inte till
Den italienske filmmusikskaparen Ennio Morricone har alltid balanserat på den hårfina gränsen mellan genialitet och galenskap. Frågan är om inte galenskapen har tagit överhanden nu, då stora delar av "crime and dissonance" är helt Olyssningsbar med kakburkstrumljud, änglakörer och kyrkoorglar i en disharmonisk sammansättning.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
Filmmusik
Ennio Morricone:
"Crime And Dissonance"
(Southern/Border)