Han har dessutom varit bosatt i Sverige en tid och hunnit med ett stort antal skivinspelningar: Vi talar alltså inte om någon gröngöling.
På "Friends" har han skaffat ihop några mer eller mindre kända polare för att göra en skiva full med blues blandad med jazz, folkmusik och allt som fallit honom in.
Låtarna är egentligen för många och några låtar är för långa och enkla. Men jag menar, hur mycket ren, rykande blues och amerikansk folkmusik får man till livs nuförtiden?
Kora-plinkandet i Taj Mahals "Lovin? In My Baby?s Eyes" eller tidiga-Dylan-melankolin i "The Cape" kan inte passera någon obemärkt. Min hjärna säger bara att det är bra, men hjärtat skriker efter mer.
Om hjärtat får välja
Eric Bibb, son till amerikanske folksångaren Leon Bibb, är en artist som oftast vistats i periferin kring många andra stora artister; bland annat har han fått äran att träffa storheter som Bob Dylan och Pete Seeger.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
BLUES/FOLK
Eric Bibb: "Friends"
(Manhaton Records)