Till skillnad från andra av Lemmys skivsläpp så har svenske trummisen Mikkey Dee och gitarristen Phil fått större utrymme och skrivit stora delar av nya skivan "Inferno", medan Lemmy har skrivit lyriken. Alla fans kan dock lugna ned sig. Det låtar som det brukar göra, trots att Lemmy inte skrivit musiken. Det särskilda Motörheadsoundet karaktäriseras av mullrande trummor, Lemmys nedstämda bas och hans skrovliga röst. På skivan finns mycket bra låtmaterial; "Killers", "In the Name of Tragedy" och "LifeŽs is a Bitch" för att nämna några. Den sista låten tar Lemmy och co ut svängarna rejält, "Whorehouse Blues" mynnar ut i en blandning av rock och blues. Inget man förväntar sig av Motörhead, men lite utveckling skadar inte. Dock handlar det blott om en låt och Lemmy visar att gammal är äldst och de har mycket kvar att ge.
Motörhead hungrar än...
Det finns ett band som man aldrig behöver vara orolig för hur de utvecklas, jag pratar naturligtvis om Motörhead. Motörhead skiter i trender och kör sitt eget race i forma av kompromisslös, hård och tung rock. Motörhead har och är ett av de ledande banden i hårdrockskretsar och de visar att de fortfarande kan sparka stjärt.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
Hårdrock
Motörhead
"Inferno"
(SPV/Playground)