Egentligen har denna skiva funnits ute i två år redan, via det vidsträckta internätet dit de första inspelningarna läckte från skivbolaget. Detta är hursomhelst en nyinspelning av samma låtar, med ett lite mer slipat sound.
Fiona har kvar samma pianohamrande Tori Amos-konstighet som förr, och för fans av internet-versionen av skivan är inga helomvändningar att vänta. Personligen har jag lättast att ta in de mer music hall-doftande numren, inte minst det fenomenala titelspåret. När låtarna drar ut på tiden och blir suggestiva och nästan synthiga blir det genast svårare att charmas, men melodiskt och märkligt är det genomgående.
Melodisk och märklig Fiona
Till att börja med: "Extraordinary Machine" har en förbaskat mycket smidigare skivtitel än hennes förra platta, som för det mesta kallades "When The Pawn..." men vars namn egentligen är en 90 ord lång liten dikt i sin helhet: Tiderna förändras, superpretentioner är den nya punken. Art-popen är förresten överhuvudtaget den nya punken. För det andra: Fiona Apple har knåpat ihop en ganska lyckad uppföljare.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP/ROCK
Fiona Apple:
"Extraordinary
Machine"
(Sony/BMG)