Så "Elevator" känns inte särskilt spännande eller nyskapande, men det som räddar den är att killarna tack och lov inte glömt hur man skriver slagkraftiga låtar.
För bakom en tunn produktion och ett ganska fjompigt sound (ljudmässigt påminner det faktiskt en hel del om Strokes hyllade debut "Is This It" ) kommer melodierna fram, "Goodnight Goodnight", "You Owe Me An Iou" och "Middle Of Nowhere" är alla omedelbara, förträffliga låtar där sångaren Steve Bays firar triumfer med sin Robert Smith-liknande sång.
Faktum är att inget spår är direkt dåligt, men vid ett flertal tillfällen känns det som om de kopierar sig själva. Lite mer variation hade varit önskvärt. Förväntningarna var högt ställda och infriades inte fullt ut, men med denna halvmiss klår de ett flertal konkurrenter och sopar lätt hem en trea!
Inte särskilt spännande
Kanadensarna i Hot Hot Heat följer upp kritikerosade debuten "Make Up The Breakdown" med nya "Elevator". Då debuten var ganska experimentfull och spände över flera olika genrer, med influenser från bland annat The Cure, XTC och Elvis Costello, kan man nu konstatera att bandet har gjort det ganska enkelt för sig och anammat den döende garagepop/rock-våg där band som Strokes, Vue och The Von Bondies framgångsrikt lyckats muta in sin terräng.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP/ROCK
Hot Hot Heat
"Elevator"
(Sire/Warner)