Ja, framträdandet på skivan är givetvis i toppklass, utan att någon direkt livekänsla infinner sig. Dessutom anser jag att gamla "Watt?s Dö Madderfakking Diil?" är en bättre skiva än den mer levande uppföljaren "The Botten Is Nådd", även om de båda är riktigt bra. På förra årets turné spelades det, av naturliga skäl, mest låtar från förra skivan, men även gamla höjdare som "Gott Folk" har smygit sig in i spelningen på skivan. Till och med härliga "Pendelparanoia" från debuten "T2: KontraKultur" framförs med riktig glöd. Och Peps Persson håller som vanligt ställningarna på "Dynamit".
Sammantaget blir det en fin skiva med riktigt bra låtar, men vill man ha Timbuktu föredrar jag trots allt studioinspelningarna. Eller förstås att se honom live. Vilken urkraft!
Grym men umbärlig liveinspelning
Jag vågar påstå att energiknippet Timbuktu är en av Sveriges just nu bästa liveartister, mycket tack vare den grymma uppbackningen från skivaktuella bandet Damn!. Och precis som när skånska "landsmännen" Bob Hund släppte sin liveskiva "Sover Aldrig" ställs Timbuk inför ett dilemma; är inte att köpa en skiva med ett liveframträdande att gå över ån efter vatten?
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
HIPHOP
Timbuktu & Damn!:
"Live!"
(JuJu/Playground)