Ep-banden anfaller

The Mary Onettes är faktiskt inte helt olika Convoj heller musikaliskt, i alla fall inte i de två inledande låtarna av totalt fyra. Mer Broder Daniel- och The Smiths-vibbar och inte lika tungt, men liknande texter och ett minst lika svettdrypande framförande. De lugnare låtarna är välkomna, och visar att de nog kan variera sig ännu mer än på denna ep.
Återigen poängterar jag att det alltid är svårt för band som dessa att prestera intressanta fullängdare, men nu håller jag plötsligt min vänstra tumme för Convoj, och min högra för The Mary Onettes. Eller snarare tvärtom, för det fånigare namnet till trots tror jag mer på detta band.