En vital farbror

Han har nu i alla fall kommit till sin sjunde soloskiva, och det låter, faktiskt, mer vitalt än vad jag föreställt mig.
Släpig, åldrande och betraktande är han, men inte bara i negativ mening. Bara en sån sak som att ha gamle Pugh sjungandes duett i "En Svensk Rockstjärnas Död" är genialt, om än inte lika bra i praktiken som papperet.
Att glöggdoftande "Grand Hotel" skulle vara en höjdare har jag läst mig till, och är beredd att hålla med. Låtens snickrare Mauro Scocco är, som jag även tidigare erfarit, en betydligt trevligare bekantskap som låtskrivare än mitt gamla nemesis "artisten Mauro Scocco". Även Plura har bidragit med några låtar på skivan.
Totta säger sig dock ha riktat in sig på soul, men det är en sanning med modifikation. Några blåssektioner och körer gör inget soulalbum. Nåja.