Mest uppmärksamhet har bandet fått för singeln "Arrest Me Till It Hurts", och därför är det lite synd att det inte är någon vidare lyckad låt. En grym refräng som står och balanserar på en illa passande vers räcker inte för att motivera en hel skiva; speciellt inte när de flesta övriga låtar i princip är samma vers fast utan den lyftande refrängen. Enstaka tillfällen gör jag så hemska associationer som till Uncle Kracker, men den jämförelsen klarar de sig som tur är ifrån med nöd och näppe.
Deportees har något bra på gång, men i detta skick har de mycket att jobba med.
En bra bit kvar
Deportees låter som om Eric Gadd börjat sjunga i ett band i ett rosa hus på USA:s landsbygd. Det handlar alltså om ljus neosoul som möter countryrock så att ljuv musik borde uppstå.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Deportees:
"All Prayed Up"
(Virgin/EMI)