Det är platt gay/eurodisco av den mest smaklösa sort som kan tänkas: vedervärdiga änglakörer, texter på en treårings nivå och plastiga, sliskiga laptopljud.
Jag minns eurodiscons storhetstid i början av 90-talet med DJ Bobo, Captain Hollywood och allt vad de nu kallade sig. Oftast kunde de bjuda på ett gott skratt, jag fick känslan av att de inte alltid var alltför seriösa. Däremot är jag övertygad om Bard & kompani tar sig själva på stort allvar med "Prototype", vilket gör den ännu mer outhärdlig. Denna fabricerade skit är det sämsta jag har hört på mycket länge. Snälla DJ Bobo kom tillbaka och visa var eurodiscoskåpet ska stå!
Det sämsta på mycket länge
Att påstå att Army of Lovers var bra är vanligtvis en grov överdrift, men inte om man jämför med denna sörja till musik som Alexander Bard nu prånglar ut tillsammans med Martin Rolinski, känd(?) från TV-serien Popstars och en medelålders tant vid namn Martina Schiptjenko.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
Eurodiso
Bodies without organs
"Prototype"
(EMI)