Born Electric låter mer som Kiss gjorde under 80-talet, då de avmaskerade sig och tappade stinget en aning. Ungefär så låter Born Electric, fast de har också bakat in bluesvibbar i låtarna. Sången sköts av Jan Eliasson som sjunger rent, ungefär som David Coverdale i Whitesnake. Samtliga stycken på den självbetitlade skivan är melodiösa, men tyngden saknas. Ljudbilden låter som en dålig kopia av Metallicas svarta skiva. Låten "Born Electric" är det starkaste kortet på skivan, men drar man upp volymen lite så låter det inte alls bra, trots att Mats Persson (Gyllene Tider, Roxette) har mixat albumet.
Det här saknar tyngd
Retrorocken har blommat ut rejält i år. The Darkness var först ut och nu följer en våg av retroband, Born Elecric är ett av dem. Det kanske inte är en bra jämförelse med dessa två band, men för att ni ska få en aning om vad jag pratar om.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
ROCK
Born Electric
Born Electric
(Bonnier/Amigo)