Och det är inte vilka skräpmusiker som helst det här: Jag har faktiskt aldrig sett på maken till namnkunnig gästlista! Miles Davis, Eric Clapton, B. B. King, Solomon Burke, Macy Gray, Luciano Pavarotti, Brian May och Sting bara för att nämna några.
Hur låter det då? Gäller "ju fler kockar desto sämre pasta?". Tja, någon direkt sammanhållning finns här inte, och vissa av låtarna skulle nog till och med ett par mellanstadieelever dra sig för att dansa tryckare till. Efter lite lyssning kommer jag ändå fram till att detta nog är en ganska skicklig musiker. Vissa av låtarna har riktigt bra melodier även om själva framförandet inte alltid faller mig i smaken.
Jag hade gärna sett en gästartisternas skiva, men istället krämar Zucchero på med så mycket eget att de fantastiska gästerna liksom försvinner. men bara att höra skymtar av John Lee Hookers dramatiska stämma i refrängen till "I Lay Down" är trots allt lite speciellt.
Bortkollrade gäster i mängder
Italienaren Zucchero lär vara en riktig legend, men min ringa ålder tillåter mig lyckligtvis att vara totalt respektlös om andan faller på. Efter många år som en av Italiens största musiker bjuder han på "Zu & Co" in en hel hög gamla samarbetspartners för att spela in nya versioner av sina gamla låtar.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fakta
POP
Zucchero:
"Zu & Co"
(Stockholm Records/Universal)