Action/Drama
Titel: Jupiter's legacy
Premiär: 7 maj på Netflix
I rollerna: Josh Duhamel, Ben Daniels, Leslie Bibb
Skapare: Steven S. DeKnight
Antal avsnitt: 8
Betyg: 2
Ibland kan ett ord förstöra en hel serie. I fallet med "Jupiter's legacy" är det ordet "asshole". Det yttras i ett sådant överflöd att manus uppenbarligen satts i produktion direkt efter första utkastet. Det ger serien ett supertamt intryck, trots att den satsar på en vuxnare vinkel på den barnsliga superhjältegenren.
I en fiktiv nutid står en familj med övermänskliga förmågor i centrum. Patriarken Sheldon försöker hålla ordning i världen och på sina upproriska ungar. Dottern pundar och viker ut sig, och sonen är för explosiv med sina krafter. Upplägget påminner vagt om såpan "Sjunde himlen" – fast med superkrafter.
Vi följer också Sheldon i tillbakablickar till 1929, före det att han fick sina krafter. Familjeföretaget blommade och hans pappa snodde åt sig arbetarnas pensioner. Sheldon svär över "lögnaktiga marxister" som dragit hans pappas namn i smutsen, men inser att farsan inte var en god kapitalist.
Serien tycks vilja nyansera genrens svartvita narrativ. "I dag är inte skurkarna gangsters, de är korrupta politiker eller en ensam man med ett maskingevär", säger Sheldons bror. "Jupiter's legacy" har sina stunder men gör inga försök att hitta på kreativa förmågor till sina hjältar, eller minnesvärda skurkar. Alla är mer eller mindre "assholes". Serien står sig slätt jämfört med syskonserier som "The boys" och "Wandavision".