Skräck
Titel: Dystopia
Premiär: 13 juni på Viaplay
I rollerna: Madeleine Martin, Johan Hafezi, Maja Rung
Regi: Richard Jarnhed
Antal avsnitt: 8
Betyg: 2
Ett gäng yngre vuxna har tagit paus från sina karriärer för att vuxenleka postapokalyps med tillhörande sex och droger. De har hittat en fabrik som på grund av mystiska omständigheter övergavs under kalla kriget och som nu har möblerats om till en lekplats för lajvare från hela Europa. Det är ett imponerande scenbygge. Med djupa kulvertar i spöklika fabriksmiljöer, allt omgivet av en oförlåtande vildmark.
Redan innan den kontrollerade leken har kommit i gång hotar arbetsgruppen att göra myteri. Generatorerna strejkar och flera av projektets anställda är redo att packa ihop. Lajvets chef heter Chrissy, en hårdnackad blondin som använder utpressning, dubbelspel och hotfulla medel för att få i gång strömmen, samtidigt som hon fixar så att fabrikens förvaltare ser mellan fingrarna med projektets tveksamma metoder.
Snart försöker en i lajvets kärngrupp ta livet av sig, en annan börjar tillbringa mycket tid ensam i fabrikens kulvertar och bete sig märkligt och hotfullt. Men det låter tyvärr mer spännande än vad det faktiskt är.
Det är egentligen inget fel på originalidén, men "Dystopia" lider av uppdraget att fylla ut åtta x 45 minuter, då 90 minuter förmodligen hade varit tillräckligt. De första två avsnittet är så segdragna och händelselösa att det duktiga skådespeleriet och den mäktiga scenografin framstår som bortslösad. Hur engagerad kan en tittare egentligen bli i en dysfunktionell generator, eller ett gäng "Paradise hotel"-liknande relationsdramer? För mycket speltid ägnas åt Leo och Tess, ett tråkigt par som borde göra slut, men som använder lajvet för att försöka rädda sitt förhållande. Manuset hade behövt ett par extra genomläsningar, då svengelska uttryck som "det känns som att hon driftar iväg från mig" omedelbart bryter alla illusioner.
Det ultimata problemet är tyvärr det mest uppenbara; som skräckserie är "Dystopia" inte är särskilt läskig. Fotot badar för mycket i mörker, och dramat inom gruppen är för tunt för att bygga någon ordentlig spänning innan det blir våldsamt på riktigt. Det är verkligen synd, då premissen för "Dystopia" är mer intressant än det mesta som just nu produceras inom svensk film och tv. Vi behöver den här sortens genreserier, men slutprodukten måste ha högre standard.