Roman
Nina Wähä
Babetta
Norstedts
Katja och Lou är bästa vänner alltsedan gymnasietiden, då de levde nästan i symbios. Båda två hade skådespelardrömmar, men bara en av dem har lyckats; som tonåring slog Lou igenom med dunder och brak och blev en firad världsstjärna genom sin roll i storfilmen "Babetta". Deras kontakt blir glesare när Lou flyttar utomlands för att fortsätta filma och leva jetsetliv. Men Katja förblir i hennes kraftfält.
När så Lou, 15 år efter "Babetta", ringer Katja och ber henne komma till Frankrike, tvekar inte Katja en sekund. De båda tillbringar en het sommar på en palatsliknande egendom i södra Frankrike, ägd av Lous åldrande älskare Renaud – en höjdare i filmvärlden. Här glittrar poolen i kapp med Lous ögon, här är lyx och elegans, lakanen är krispigt vita och vinet flödar – och nere i köket står en liten sydamerikansk människa och diskar. Men mestadels blir Katja lämnad åt sig själv vid poolkanten, medan Lou låter träning, skönhetsbehandlingar och telefonsamtal uppta hennes tid. Hon vårdar sin valuta – sig själv. När Lou kallar, kommer Katja.
Enkelspårigheten i vänskapen målar Wähä med stora gester mot en soldränkt fond av lyxliv. Det är bara Katja själv som inte ser den, eller kanske tror att det ska så vara. Undan för undan framträder dock oväntade detaljer, olika scener där vännernas förhållande tydliggörs spelas upp. Bakom kulissernas glossiga yta finns mörkare, mer destruktiva inslag.
"Babetta" benämns i baksidestexten som "en hyllning till filmkonsten". Nina Wähä har själv skådespelarbakgrund. Som författare låter hon här referenser och paralleller till filmens värld dugga tätt. Här finns konkurrensen och rollspelet, gungflyet av ovisshet: vad är sant och vad är falskt? Lou tycks kunna sätta på och stänga av sina känslouttryck precis som hon vill. Så vem är hon egentligen, vad är hon innerst inne? Metoo-perspektivet blir även det tydligt i den kvinnliga skådespelerskan som är i den manlige regissörens våld.
Själva upplösningen är dramatisk. I bokens sista del, kallad "Director's cut", utnyttjar författaren själv regissörens privilegium att skapa ett kusligt alternativt slut, där roller kastas om och fakta ställs på ända.
Jag slår ihop "Babetta" lätt vimmelkantig. Vad var det egentligen som hände? Vad det än var, så var det spännande läsning.
