Skräck/Fantasy
Titel: Lamm
Visas på: Bio
I rollerna: Noomi Rapace, Hilmir Snær Guðnason, Björn Hlynur Haraldsson
Regi: Valdimar Jóhannsson
Speltid: 106 min
Betyg: 4
Det börjar som ett slags konstnärlig dokumentär om livet som fårfarmare i den isländska ödebygden. Ett strävsamt, lite sammanbitet par i 40-årsåldern, Maria och Ingvar, lever tillsammans med sin hund Jycken och en flock får. Vi följer dem i det dagliga livet med utfordring och lammfödslar. Någonstans anar man dock att det är något som hotar att spricka. Något som inte får uttalas så att det förstör det som måste finnas för att få tillvaron att hålla ihop. Men så en dag är det något särskilt med en lammfödsel. Paret tar in lammet till sig i huset och behandlar det som ett nyfött barn. Maria och Ingvar lever upp och får en period av förnyat livshopp.
Härifrån blir berättelsen mer som en poetisk, mörk saga med inslag av fantasy. Men det ska inte avslöjas för mycket eftersom man då förtar den känsla av mystik och spänning som berättelsen delvis lever på.
Den hyllade isländske författaren Sjón har skrivit manus tillsammans med regissören Valdimar Jóhannsson. Det är förmodligen en av orsakerna till att filmen har fått det existentialistiska djup som präglar den. Likaså att den håller för att balansera på randen till pekoral. "Lamm" är en berättelse om människans förhållande till natur och djur, klimatfrågan och andra ödesfrågor om livet på jorden.
Skådespeleriet matchar fint. Svenska skådespelaren Noomi Rapace gör ännu en stark roll, i fint samspel med Hilmir Snær Guðnason ("Brudgummen", "En vit, vit dag"). Ingvars kriminelle bror, bra spelad av Björn Hlynur Haraldsson, skapar ytterligare spänning när han på flykt anländer till gården och ett triangeldrama tar fart.
Som så ofta i isländska filmer har landskapet en huvudroll det också. Den både karga och dramatiska naturen blir en spegelbild av människorna som där ska finna sin bärgning. I "Lamm" blir det också ofta till en hotfull fond där de mörka skyarna tornar upp sig bland de höga bergstopparna. Valdimar Jóhannsson arbetar mycket med bilder och filmen igenom är det ett mycket vackert foto. Den absoluta inledningen där kameran långsamt sveper genom en vinterstorm in mot en flock hästar som skyddar varandra från vinden är värd biobesöket bara den.
