Älskat tv-spel blir meningslöst spektakel på vita duken

Action/Äventyr

Titel: Uncharted

Visas på: Bio

I rollerna: Tom Holland, Mark Wahlberg, Antonio Banderas

Regi: Ruben Fleischer

Speltid: 116 min

Betyg: 2

Bröderna Nathan och Sam har ett gemensamt intresse (läs besatthet) – sjöfararen Magellan och myten om hans borttappade skatt, som de anser är deras att lägga vantarna på om de lyckas hitta den (frågor på det?). Bröderna separeras i ung ålder men drömmen lever vidare, och när den vuxne Nathan (Tom Holland) som klåfingrig bartender blir upplockad av skattsökaren Victor (Mark Wahlberg) börjar ett äventyr i klassiskt snitt med skrifter från 1500-talet, spindelvävsbeklädda gångar och tunnor med guld.

"Uncharted" är baserad på ett älskat tv-spel, och utan att ha spelat det själv kan jag förstå att det fungerar bra som just tv-spel, där man själv får vara med och knäcka gåtorna. Att bara bevittna det här spektaklet är tyvärr inte speciellt entusiasmerande. Wahlberg är torrare än en bit pergament, Holland har odiskutabel talang vilket visserligen lyfter projektet, men hans charm börjar gå på tomgång och humorn är krystad.

Dessutom bottnar "Uncharted" i en deppig historiesyn där historia bara väcker intresse om det finns pengar att tjäna – elegant sammanfattad i en replikväxling. Nathan pekar på ett historiskt objekt och utbrister: "Det där kan du inte sätta ett pris på!" Men Victor svarar: "Jo, fyra till sex miljoner dollar." Imperialistisk cynism förklädd i mainstreamhumor – det är inte bara kartorna som behöver dammas av här, utan hela genren.