Drama/Komedi
Titel: Dag för dag
Visas på: Cmore
I rollerna: Sven Wollter, Marianne Mörck, Tomas von Brömssen
Regi: Felix Herngren
Speltid: 104 min
Betyg: 2
"Dag för dag" är en roadtrip genom Europa med döden som slutmål. Malte (Sven Wollter) är bokstavligt talat sjuk i huvudet och orkar inte längre med smärtan. Han har en dejt med döden på en självmordsklinik i Schweiz. Kompisarna Rut (Marianne Mörck) och Tage (Tomas von Brömssen) från äldreboendet får följa med på Europaresan, som Rut bestämmer ska bli ett guldkantat avsked till livet värt att minnas. Men de måste lova att inte försöka få honom att ändra sig; Malte har fattat sitt beslut och det är definitivt.
Att "Dag för dag" blev Wollters sista film ger den ofrånkomligen extra tyngd. Men faktum är att Wollter snabbt trängs undan och under stora delar av speltiden mest fungerar som blyg biroll. Filmen kapas av Mörcks levnadsglada gumma Rut, som under sina sista år tar igen allt vad livet tidigare har förnekat henne. Rut är på många sätt helt oemotståndlig, men liksom den demente rockmusikern Tage (parodiskt lik Pugh Rogefeldt) och den livsmätte kocken Malte i sin lustiga slips reduceras hon oftast till en önsketänkt kliché om en glad gamling. Har manusförfattaren Tapio Leopold ens satt sin fot på ett äldreboende?
"Dag för dag" är sorgkantad feelgood som lyckas tack vare den rutinerade Göteborgstrion; de spelar i en helt annan division än filmens yngre förmågor (Martina Haag, Peter Magnusson och William Spetz). Det är också i scenerna där veteranerna slipper amatörerna som filmen spränger berättelsens tröttsamma feelgood-ramar och på riktigt vågar handla om dödens mörker – och inte minst om livets. Scenen med Sven Wollter och Tomas von Brömssen i badet på ett lyxigt spa är naken i alla tänkbara bemärkelser.
Matti Byes melankoliska pianoslingor, den bedagade husbilens ödesfärd, middagarna och samtalen kring borden – allt detta hade räckt långt och gett oss en svensk film där "About Schmidt" (2002) möter fjolårets "Supernova". Men gamlingarna måste prompt gå på stökig nattklubb, besöka Gekås och försöka köpa knark i Christiania. "Dag för dag" har svårt att hitta en tillfredställande balans mellan humor och allvar. Filmen trampar ständigt snett i sina försök att få publiken att skratta. Lyckligtvis finns Wollter och hans kamrater där och ser till att den inte faller pladask. Tack för det, Sven Wollter. Tack för allt.
