Mörk exposé i etiskt gränsland

"Sabaya" är en nervkrossande skildring av hur kvinnor som har förvandlats till sexslavar flyr från terrorsekten Daesh.

Den prisade dokumentären "Sabaya" har blivit kontroversiell efter att flera intervjupersoner har ångrat sin medverkan i Hogir Hiroris film.

Den prisade dokumentären "Sabaya" har blivit kontroversiell efter att flera intervjupersoner har ångrat sin medverkan i Hogir Hiroris film.

Foto: Folkets Bio

Recension2021-11-19 06:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Sabaya

Visas på: Bio

Regi: Hogir Hirori

Speltid: 90 min

Betyg: 3

De yazidiska kurderna i Syrien har en egen religion och kultur. Terrorsekten Daesh, också känd som Islamiska staten, anser att de yazidiska kvinnorna är en allmän egendom som de får gifta sig med och våldta. Ordet "sabaya" syftar till en yazidisk kvinna som har förvandlats till sexslav. I den svenske filmregissören Hogir Hiroris flugan-på-väggen-dokumentär följer vi volontärerna Mahmud och Ziyad med flera, en grupp som jobbar för att rädda kvinnorna, samtidigt som Daesh är på väg att tappa makten.

Volontärerna vid Yazidiska Hemcentret lokaliserar och hjälper kvinnor och flickor att fly fångenskap från al-Hol i nordöstra Syrien – världens farligaste flyktingläger. Andra kvinnor agerar infiltratörer och räddningspatrullen smyger sedan in i lägret för att lokalisera rätt tält. De är ständigt jagade av terrorsekten som kan dyka upp från vilket håll som helst. En stark paranoia vilar över hela filmen. Men flerbarnspappan Mahmud och hans medhjälpare har utvecklat ett märkligt vanelugn mitt i stormen. Alla har en "det här måste göras oavsett om jag dör"-attityd som ändå ger ett litet hopp om mänskligheten i allt kompakt mörker.

Kvinnorna som befrias har berättelser som får blodet att frysa till is. Den ena värre än den andra, med utslagna tänder och ständig förnedring som normala inslag. Värst att se är när volontärerna får uppgifter om en sjuåring som behöver räddas.

Hogir Hiroris film har fått stöd av Svenska filminstitutet och vann ett prestigefyllt dokumentärpris på Sundance filmfestival. Men dokumentären har i höst hamnat i blåsväder. Enligt en artikel i The New York Times har ett antal av kvinnorna som intervjuas i filmen ångrat sin medverkan av rädsla för att bli igenkända. Detta har lett till att ansikten har blurrats i efterhand, något som har kritiserats för att ha skett alldeles för långsamt. Filmen har därmed också eldat på en debatt om vad som är etiskt dokumentärfilmande. I fallet med "Sabaya" står ord mot ord då filmaren hävdat att han inte har gjort något fel, och utan alla fakta är det svårt att ta ställning.

"Sabaya" har alltså störande etiska skavanker, och det drar ned betyget ett snäpp. De är lika omöjliga att ignorera som det faktum att filmen är en imponerande och orädd djupdykning i människans värsta och bästa kvaliteter.