Roman
Pilar Quintana
Tiken
Övers: Annakarin Thorburn
Rámus förlag
Låt mig säga det direkt – den här boken är en skatt. En hårt slipad glasbit man gräver fram ur blåleran och förtrollas av. Pilar Quintana har hyllats internationellt för sitt författarskap och i synnerhet för "Tiken". Den ges i Sverige inte helt otippat ut av det lilla men kulturbärande förlaget Rámus – fjolårets Nobelpristagare Louise Glücks svenska förlag. För den alltigenom njutbara svenska språkdräkten står Annakarin Thorburn.
Den som utifrån titeln hoppas på en roman liknande Kerstin Ekmans "Hunden" går bet, det är inte någon hund som är huvudperson här, utan Damaris. Hon är i 40-årsålden och bor i en by på Stillahavskusten. Hon tittar på tv och tar hand rika människors hus medan hennes partner Rogelio är ute på havet och fiskar. Relationen är skakig och de delar efter många års misslyckade försök att skaffa barn inte längre sovrum.
Damaris tar sig an en liten valp som hon bär runt i brösthållaren efter att hundmamman hittats död på stranden. Det är oklart vad hon dött av och en efter en dör också valparna i kullen. Havet och djungeln hotar hela tiden att sluka allting. Gamarna är alltid redo att märka ut platsen där en kropp ligger.
Hon döper valpen till Chirli, samma namn som hon tänkt ut åt en eventuell dotter. Barndomstrauman, Rogelios förebråelser och barnlösheten plågar Damaris. Men inget av detta kan få mig att förstå att hon gör det oförståeliga. Bokens slut dröjer sig kvar som en sticka fingret.