Poesi
Jila Mossaed
Åttonde landet
Lejd förlag
Jila Mossaed är en varsam poet. Hon hanterar ordet som en gåva och slösar inte med läsarnas uppmärksamhet. I hennes lyrik kan gröna dalgångar öppna sig mitt i en omärklig rad. Någon sover och vaknar med "huden som ett nyfött vårlöv".
Kanske kommer förtrollningen i Mossaeds fraser av att hon tillgodogjorde sig svenskan först i vuxen ålder. Exilförfattare som anammat ett nytt modersmål tenderar att ha ett specifikt gehör, en uppmärksamhet för språkets speciella nyanser som infödda saknar. Mossaeds språk lyssnar. Det känner sig fram i mörkret.
"Åttonde landet" inleds med ett uppstigande ur det förflutna. Ett du kommer med en repstege, tar med sig jaget sju trappor upp, genom sju mörka korridorer (samma antal som de diktsamlingar författaren har gett ut på svenska). Det åttonde landet, eller om man ska kalla det ett tillstånd, är ljus och frigörelse. Mossaed skriver som en människa som har lösgjort sig från livets våndor, som hittat hem i en annan själ.
Med mystikern Hafiz i åtanke väver hon nya mönster av kända symboler. Det finns en övergripande passion, en den sena nattens förundran över tillvaron. Slutet på en dikt lyder: "Täckt av en ny hud / förnyad av kärleken / Svävar utanför mig själv / och väntar". Och inledningen på en annan: "Havet är större än mitt rum / Varför bar du med dig / så mycket kärlek hit". Allt det som världen består av koncentreras till Mossaeds sinnliga, omisskännliga nu. Det är en plats man ogärna lämnar.