Roman
Agneta Pleijel
Dubbelporträtt – En roman om Agatha Christie och Oskar Kokoschka
Norstedts
Först är det han som inte vill. Sedan är det hon. Han vill helst resa hem till Schweiz efter sin utställning i London. Hon i sin tur vill få skriva sina böcker i lugn och ro. Men till slut möts de ändå: den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka, 83 år, och den brittiska deckardrottningen Agatha Christie, 79 år. Efter en hel del övertalning från bådas närmaste går Kokoschka med på att måla Christies porträtt inför hennes 80-årsdag – och hon på att låta sig avporträtteras.
Våren 1969 poserar alltså Christie vid några tillfällen för Kokoschka i sitt och maken Max Mallowans hem i London. Det är detta möte som skildras i "Dubbelporträtt". I Agneta Pleijels roman blir historien om porträttets tillkomst en berättelse om åldrande och minnen, om konsten att samtala och inte minst om kärlekens plats i människans liv. Till formen är den tämligen avskalad; luftiga sidor, korta dialoger och lika korta mellanscener.
Bekantskapen utvecklas sakta. Gradvis avtäcker de svårberättade händelser i varandras liv. De tvingar både varandra och sig själva att blicka bakåt, att omtolka och se saker i ett nytt ljus. Resultatet blir såväl ett dubbelporträtt som ett dubbelsjälvporträtt, och två berättelser som blir till något större än två biografier. Där finns konsten: hans måleri och hennes skrivande. Där avhandlas Oskar Kokoschkas ungdom i Wien och turerna i hans kärlek till tonsättaren Alma Mahler. Hans flykt undan nazisterna och hur åren i England och Schweiz har präglat hans och hustrun Oldas liv.
Agatha Christie, som vid denna tidpunkt är adlad, lever ett välbärgat liv och samlar på vackra hus som hon kan inreda. Hon minns i stället sitt uppror mot 1920-talets konvenans som förbjöd medelklassens kvinnor att skilja sig. En sak har de båda gemensamt när de möts: de är omgivna av närstående som ömt värnar om deras möjlighet att skapa.
Att göra fiktion av två kända gestalter som ligger så nära vår egen tid – Christie dog 1976, och Kokoschka 1980 – är som alltid i dylika fall diktens finurliga lek med verkligheten. Den fiktionaliserade dubbelbiografin är även en resa genom Europas dramatiska 1900-tal. Liksom i "Lord Nevermore" skildrar Agneta Pleijel förra seklets Centraleuropa med en osviklig känsla för platserna och tiden. Det hela blir till en fängslande om än lågmäld berättelse.
