Action/Äventyr
Titel: The northman
Visas på: Bio
I rollerna: Alexander Skarsgård, Björk, Willem Dafoe
Regi: Robert Eggers
Speltid: 136 min
Betyg: 3
Med jämna mellanrum gör Hollywood en vikingafilm, trots att det sällan genererar publik- eller kritikerframgångar. När den historiskt överintresserade regissören Robert Eggers tar sig an den danska vikingasagan om Amleth (inspirationen till Shakespeares "Hamlet") är det upplagt för en stämningsfull tidsresa. Eggers berättar dock i en uppmärksammad intervju med The New Yorker om hur han har begränsats av Hollywoods studiosystem. Testpubliken gav tummen ner och han tvingades spela in delar av filmen på nytt. Detta för att få fram en mer förklarande och effektiv händelseutveckling.
Manuset av den isländske författaren Sjón är – oavsett utförandets abstraktionsgrad – ett trött återberättande av en ursaga som känns igen bland annat från "Lejonkungen". Filmens styrkor finns snarare i den historiska detaljrikedomen, den råa skitigheten och det energiska filmfotot. "The northman" är säkerligen den mest historiskt korrekta vikingafilmen hittills, ända ner på mockasinnivå. Med andra ord – lilla julafton för E-type.
Jag bryr mig föga om Alexander Skarsgårds hämndlystne Amleth och dennes familjetragedi. I stället längtar jag efter hedniska ritualer och asagudar på flygande springare. Scenen där Willem Dafoes schaman-narr kraxar besvärjelser på Shakespeare-engelska i en rökig jordkällare är över alltför snabbt. Trots budgetökningen kvarstår problem som Robert Eggers har dragits med under hela karriären. Det finns en diskrepans mellan det ackurata lajvandet och skådespelarnas snygghet. Välansade skägghunkar och eteriska fotomodeller sticker ut framför vikingafonden. Trots många oortodoxa inslag blir helhetstrycket därför någorlunda konventionellt.
Regissörens tidigare filmer har ofta fallit tillbaka på en ambitiös språkbehandling – nyengelska i "The witch" och sjömansslang från Maine i "The lighthouse". Här finns fornnordiska dialoginslag, men främst är filmen på bruten engelska. Resultatet är stolpigt och påminner om språkhaveriet "The juniper tree" från 1990, även den med Björk i en av rollerna. Till nästa film, en nyinspelning av F. W. Murnaus stumfilmsklassiker "Nosferatu", kan Eggers tryggt gå ner i budget utan att riskera filmisk kvalitetsförlust. Så länge han rollsätter transsylvanska amatörer och förbjuder hårbalsam på inspelningsplatsen.
