Övralidspriset har delats ut av Stiftelsen Övralid varje år sedan 1945 i enlighet med Verner von Heidenstams testamente. Prissumman på 300 000 kronor gör det till ett av Sveriges största litteraturpriser. Bland tidigare pristagare finns bland andra Tomas Tranströmer, Kerstin Ekman, Kristina Lugn och Bruno K. Öijer.
Årets pristagare Niklas Rådström har kopplingar till Verner von Heidenstam.
– Heidenstam tar sig an stora existentiella frågorna - livet, döden och kärleken - på ett väldigt tonsäkert sätt. Det ser man också hos Niklas Rådstöm, säger litteraturprofessor Anders Cullhed.
Uppskattningsvis 400 personer trotsar det kyliga vädret och samlas för att närvara under prisceremonin vid Verner von Heidenstams grav.
Högtidligheten innehåller musik, soloframträdande av Karin Blom och Västra Ny församlings traditionsenliga kransnedläggning vid graven. Landshövding Carl Fredrik Graf, som också är ordförande i Stiftelsen Övralid, håller invigningstalet och lyfter betydelsen av Heidenstam och Övralid.
– Det är väldigt roligt att det här priset delas ut i Östergötland, på den här platsen, säger han och fortsätter:
– Det är också ett sätt att uppmärksamma Övralid som besöksmål.
Författaren Per Wästberg håller ett långt tal om Niklas Rådströms författarskap.
– Få svenska författare har en sådan bredd, säger han.
Niklas Rådström viker inte undan för det svåra utan undersöker i sitt författarskap tiden, förgängelsen och kärleken.
– Hans böcker är instrument i en sammansatt orkester, säger Wästberg.
Per Wästberg beskriver det som att Rådström besvärjer döden med hjälp poetisk fantasi.
Wästberg ger i sitt tal en beskrivning av Rådströms böcker.
En annan koppling till Heidenstam framkommer i Niklas Rödströms tal som läses upp av Anders Cullhed.
I talet berättar Rådström om brev han har i sin ägo. En brevväxling mellan Niklas Rådströms farfar Karl Johan Rådström och Verner von Heidenstam som inleds med att den ännu tonårige Karl Johan skickar sin diktsamling till Heidenstam som i sin tur i ett sex sidor långt svar slutligen framför åsikten att den unge poeten borde vänta och skaffa sig livserfarenhet.
I Niklas Rådströms tal framkommer också att en recensent en gång beskrivit honom "som Heidenstam utan eldgaffel i ryggen" och att Rådström ser Heidenstam som både förebild och varning.
