Sixto Rodriguez föddes 1942. Han växte upp i Detroit, i de fattiga delarna av industristaden, något som färgat av sig på hans låttexter som ofta innehåller samhällskritik ur ett klassperspektiv.
Jobbade på bilfabrik
1967 spelade han in sin första singel, vid tidpunkten jobbade han i en av Detroits många bilfabriker och spelade på lokala barer på kvällarna.
Tre år senare gav han ut albumet "Cold fact", vilket bland annat innehöll låtarna "I wonder" och "Sugar man". När inte heller hans andra album bidrog till ett stort genombrott lämnades han åt sitt öde av skivbolaget.
1976 övergav Sixto Rodriguez musikkarriären och tog istället tillfälliga arbeten som byggarbetare.
– Jag hade velat fortsätta med musiken, men verkligheten knackade på och jag återgick till arbetet. Jag jobbade med att riva och renovera och gillade det. Det håller i gång blodcirkulationen, har han sagt i intervjuer senare i livet.
Utan hans vetskap blev "Cold fact" en storsäljare, först i Australien och sedan i Nya Zeeland och Sydafrika. 1979 spårade två australiska konsertarrangörer upp Rodriguez och anordnade en arenaturné med bland annat 15 000 människor i publiken i Sydney.
– Han hade bara spelat på barer och klubbar tidigare och verkade nästan generad av uppmärksamheten. Under varje konsert sade han bara några få ord mellan låtarna, sade arrangören Michael Coppel till Billboard.
Ett livealbum från turnén släpptes 1981 och under 1980-talet blev Rodriguez musik en symbol för kampen mot apartheidregimen i Sydafrika, något som skildras i "Searching for Sugarman". Han ska ha sålt en halv miljon skivor i landet, mer än Elvis Presley och Rolling Stones. Samtidigt gick rykten om att Rodriguez var död, efter att ha satt eld på sig själv på scen, alternativt ha tagit en överdos.
Gjorde hemsida
1997 bestämde sig Stephen Segerman, som ägde en skivbutik i Kapstaden, för att göra en hemsida om sin favoritsångare och Sixto Rodriguez dotter råkade hitta den.
– Vi ville egentligen bara veta hur han hade dött. Klockan två mitt i natten ringde min telefon och jag kände igen hans röst direkt. Det är som att Elvis hade ringt upp och sagt "Det här är Elvis". Jag kan inte beskriva känslan, har Stephen Segerman sagt.
Hans och vännen Craig Bartholomew Strydoms sökande efter idolen är fokus i "Searching for Sugarman". Sixto Rodriguez ville egentligen inte medverka i dokumentären.
– Jag åkte till Detroit tre gånger på tre år och pratade med honom. Han ändrade sig förmodligen för att han tyckte synd om oss. Han såg hur hårt vi jobbade för det här och tänkte väl "Jag måste hjälpa de här killarna", berättade Malik Bendjelloul för Rolling Stone.
"Searching for Sugarman" öppnade 2012 dokumentärdelen av Sundancefestivalen och tilldelades juryns pris för bästa dokumentärfilm samt det internationella publikpriset. I augusti 2012 hade den svensk premiär på Way Out West, där även Rodriguez, då 70 år gammal, uppträdde.
Den tilldelades en Oscar för bästa dokumentärfilm, men Sixto Rodriguez själv kom inte till galan och nåddes inte av beskedet förrän hans dotter ringde och väckte honom – han hade nämligen ingen tv.
Han fortsatte att bo i det hus han köpt för 50 dollar 1976. Trots att han tjänade mycket pengar på turnéer och skivor efter att ha blivit uppmärksammad världen över som en följd av dokumentären gav han bort det mesta till sina döttrar och övrig familj, skriver Rolling Stone.
"Hjärtevärmande"
När Malik Bendjelloul tog sitt liv 2014 kommenterade Rodriguez det sorgliga beskedet till Aftonbladet.
– Han var en mycket känslig person, en mycket intelligent person. Talangfull. Han bevisade det med sin första film. Jag tror att han hade kunnat bli en ny Ingmar Bergman.
De sista åren av sitt liv var Sixto Rodriguez blind och kunde därför inte längre spela musik. Johar Bendjelloul, bror till Malik, kommenterar artistens bortgång:
– Nu är ju både han och min bror borta, så det blir liksom personligt på ett djupare plan. Men det är fortfarande hjärtevärmande hur hans karriär väcktes till liv av den här filmen och det stora ljus han hade i slutet, säger han till TT.
Han berättar att hade kontakt med Rodriguez över Zoom under pandemin för att planera en eventuell "Sugarman"-musikal.
– Senast jag såg honom var han som ett mystiskt väsen. Han var klädd i svart med sin slokhatt och hade munskydd på sig, ett svart så klart. Man gör oftast inte så starkt intryck över Zoom men det gjorde han. Artister som Rodriguez dör ju inte bara för att de kolar vippen. Musiken finns där och är fortfarande helt enastående.
Sixto Rodriguez blev 81 år.