Tajmningen är perfekt, tycker Törnell. I år är det nämligen 50 år sedan hon gav ut sitt debutalbum "Ingica". Samtidigt är det 60 år sedan hon som åttaåring stod på scen för första gången i matsalen på LM Ericssons fabrik i Söderhamn.
– Det är ofattbart, jag har hållit på lika länge som Rolling Stones, säger hon.
Visst hade Monica Törnell hört talas om Hall of Fame förut, men att själv bli invald hade hon knappast väntat sig.
– I min deprimerande tillvaro här hemma i lägenheten så har jag väl inte direkt räknat med det. Jag har levt så off hela branschen så länge och då blir man lätt bortglömd. säger hon.
Kämpat mot sjukdom
Utmärkelsen känns som en påminnelse om att hon inte är bortglömd och en bekräftelse på att hon "i alla fall gjort något rätt", förklarar hon.
Hon har utforskat visa, jazz och pop på ett tiotal album och har representerat Sverige i Eurovision. Men sedan mitten av 80-talet har hon kämpat mot sjukdom. Musiken har hon bara kunnat syssla med sporadiskt.
2017 släppte hon dock albumet "Understanding eye" som var hennes första på 25 år, och hon hoppas på att kunna släppa mer.
– Jag har väldigt många idéer i mitt huvud. Det är inget konkret, men jag skulle väldigt gärna vilja spela in. Jag är jättetaggad, men vi får se vad det blir, säger hon.
"Inget vi gjorde var dåligt"
Med sig in i Hall of Fame tar hon rockbandet Soundtrack of Our Lives.
– Varje gång det är något sådant här pris så blir man alltid väldigt ställd. Eftersom det inte är idrott man håller på med så blir det ju jättekonstigt, säger bandets gamle frontman Ebbot Lundberg.
Samtidigt tycker han att invalet är välförtjänt.
– Jag vet inte vem de ska ge priset till annars. Det är inte så många andra som har haft lika jämntjock klass på allt som vi. I efterhand tycker jag att inget vi gjorde var dåligt, säger han.
Inga återföreningsplaner
Soundtrack of Our Lives bildades i Göteborg 1995 och bestod förutom Ebbot Lundberg av Ian Person, Martin Hederos, Kalle Gustafsson Jerneholm, Fredrik Sandsten och Mattias Bärjed. Och Björn Olsson under de första två åren.
Bandet gick skilda vägar för tio år sedan, och någon samling av hela gänget vid ceremonin blir det inte. Alla utom ett par stycken är bortresta, förklarar sångaren. Någon återförening finns heller inte i almanackan, i alla fall inte än.
– Alla ställer den frågan. Tycker vi att det är kul så får vi se vad ingången är. När samtliga har fyllt 50 kan vi kanske prata om det, och det är nästa år. Om det känns bra så kanske vi gör någonting.
