Taddeos hondjur tar kommandot

Det är omöjligt att skriva om Taddeos nya bok utan att ta upp "Tre kvinnor" som kom på svenska i fjol. Den uppmärksammade och kritikerrosade reportageboken om Maggie, Lina och Sloane var resultatet av åtta års omsorgsfullt researcharbete, intervjuer och skrivande. Med hjälp av en gymnasiestudent, en förortsmamma och en medelålders swingerkvinna skildrade hon begär och sexualitet. Lisa Taddeo till och med flyttade till annan ort för att komma sina huvudpersoner nära.

Men samtidigt som hon avslutade sin research till reportageboken skrev hon också på sin roman, berättar hon nu, via videolänk från arbetsrummet i Litchfield County i Connecticut. "Djuret" är hennes examensarbete vid Boston University.

– Jag lämnade in manus till båda böckerna samtidigt. Jag tycker om att skriva dokumentärt och fiktion samtidigt, det hjälper mig att förbli intresserad av båda.

Just nu skriver hon manus utifrån "Tre kvinnor" som ska bli tv-serie. Kvinnorna spelas av skådespelare och inspelningarna börjar om bara ett par dagar berättar hon. Maggies identitet har hela tiden varit offentlig, däremot inte Linas eller Sloanes.

– Jag talar med dem nästan varje dag.

Skjuter sig

"Det finns våldtäkter, och så finns det våldtäkter man tillåter, sådana som man duschar och gör sig i ordning för. Men det betyder ju inte att mannen inte gör något" konstaterar Alice i "Djuret". Huvudpersonen Joan är en sexuellt utlevande kvinna som träffar den ene egoisten efter den andra, ofta fler samtidigt. När den gifte familjefar som hon har haft ett långt dåligt förhållande med skjuter sig framför hennes ögon, bestämmer hon sig för för att ta kommandot över sitt liv. Samtidigt växer hennes begär efter hämnd för alla de övergrepp hon utsatts för.

– Jag har alltid velat skriva om Joan. Hon är en kvinna som varit med om mycket och äntligen insett att hon måste slå tillbaka och sluta att bara låta saker hända. Hon blir det djur som världen har gjort henne till. Hon var en smärtans röst som jag kände behövde komma ut i världen, en röst som förvandlas till ilska och handling.

Utan pekpinnar

Varför är då Joan så självdestruktiv? Den som lever i smärta ser ofta inga alternativ till det självdestruktiva framhåller Lisa Taddeo som ville skildra Joan utan moraliska pekpinnar men också ge nycklar till hennes person och beteende. Under researcharbetet med "Tre kvinnor" lyssnade hon till långt fler kvinnor än de tre som hon sedan kom att skildra i reportageboken. I "Djuret" använder hon sig till viss del av av de andra kvinnornas berättelser.

– För mig finns det ingen anledning att någonsin döma någon. Joan var ett slags experiment för att kickstarta empati för någon som har varit med om väldigt mycket.

Varför är det då kvinnors sexualitet som – så här långt – blivit hennes huvudtema?

– Det har inte skrivits tillräckligt om det. Alla författare har sina besattheter. Sex och död är mina.

Just nu ligger hon också i startgroparna för att skriva en ny reportagebok.

– Den här gången ska det handla om sorg och förlust.