I 45 år har Sjón registrerat och skrivit. Nu är han i Stockholm för att ta emot Svenska Akademiens nordiska pris, som med sina 400 000 kronor även brukar kallas för Lilla Nobelpriset. Mats Malm, Akademiens ständige sekreterare och tidigare översättare av isländsk medeltidslitteratur, ringde upp honom och berättade.
– Det legendariska telefonsamtalat från Akademien gjordes på isländska, på mitt språk, det var en fin upplevelse säger Sjón.
Nordiska priset smäller extra högt också för att det till skillnad från de flesta andra priser ges för allt han skrivit och inte enbart för det allra senaste.
– En grupp väldigt belästa människor har gått igenom alltihopa och kommit fram till att "jobbet är väl genomfört, låt oss samlas och låta honom få veta det", ha ha.
Tonårssurrealist
I sitt tacktal på Börshuset berättade han lite om hur det började, och om ett möte nyligen med en gammal klasskamrat från grundskolan. Hon mindes hur han som 15-årig tonårssurrealist hade talat om för henne att han just hade givit ut sin första diktsamling. "Varför?", undrade hon.
– Det var en mycket relevant fråga, säger Sjón och berättar att hans tidigare klasskamrat också mindes vad den sommarlovsfirande tonårspoeten hade svarat henne:
Han förklarade då att att han hade skrivit poesi i månader och ville ge människor chansen att säga åt honom att sluta om det inte höll.
Sedan dess har han använt sitt ordkunnande även till romaner, barnböcker och filmmanus men hans senaste verk, "Nattarbete", är just en diktsamling.
– Jag började med att ha en absolut tilltro till poesin. Djupt inne i mig finns en önskan att verkligen vara poet, och i förlängning till det skriver jag romaner, manus, libretton och allt möjligt annat.
På försättsbladet citerar han den surrealistiska författaren och konstnären Leonora Carrington som ett slags erkännande av den konstriktning som på djupet fortfarande präglar hans skrivande. Efter att boken kommit på isländska i fjol besökte han Venedigbiennalen och upptäckte att biennalens själva hjärta, "Det gyllene rummet", rymde konst av de största kvinnliga surrealistkonstnärerna – inklusive just Carrington.
– För mig var det ett fantastiskt ögonblick, jag tog det nästan som en personlig födelsedagspresent eftersom jag fyllde 60 år.
Korpars svarta ögon
Genom iakttagelser av sådant som skuggor, korpars svarta ögon eller månskenets korta spegling på en flygplansvinge praktiserar han en metod där dikterna blir "rotade" i verkliga upplevelser. Sjón ser det som en författares skyldighet att registrera den värld han lever i.
I fjol hoppade han av den isländska litteraturfestivalen Iceland Noir i protest mot landets stränga migrationspolitik. Ändå är det framför allt genom skrivandet som han uttrycker sig.
– För mig är det viktigt att de stora frågorna i vår tid blir en del av poetiskt tänkande, och att det poetiska tänkandet på riktigt är en del av samtalet kring vad det är att överleva som människa, både på individuell nivå och som art.
Sjón förutspår att nya litterära verk snart föds ur globala trauman som pandemi och klimatförändringar.
– Jag är i själva verket rätt positiv. Jag tror att poesi och litteratur kommer att bli väldigt viktigt för att förstå vad vi gått igenom och det som kommer.
